Kryddstark förändring av frikyrkokultur?

Igår var vi ute och åt med klassen. En kul kväll. Tyvärr valde jag fel maträtt och fick något så riktigt KRYDDSTARKT att öronen kröktes och tårarna rann. Jag vill härmed högtidligen säga TACK till min danske vän T, som igen räddade mig genom att vi bytte maträtt. T är en mycket god och hjälpande människa- oavsett om det gäller adapter eller maträtter. Tack och hoppas du mår ok idag ändå... 

Efter middagen hade vi en europeisk afton med riktigt kaffe och det blev lite sent. Idag är temat "Leading Missional change". Det där med förändringar är verkligen inte lätt. Det finns ett motstånd i oss alla mot förändringar. Ändå tillhör det livet- allt förändras!

Ändå häller vi så ofta fast vid det förflutna, med ursäkter av att vi ska vara trogna mot vår historia. Men vi ska vara trogna mot framtiden också!Vi började dagen med att fundera över var i Bibelns berättelse vi kan se förändringar- och vad spelar Gud för roll i dessa förändringar?Så ofta vi börjar i att förändra organisationen och inte i kulturen, men att förändra kulturen tar längre tid. Då tänker jag förstås på vår "frikyrkokultur" där det verkar omöjligt att förändra den från verksamhetsklubb till kyrka och församling. Många är trötta och verksamhetsslitna och vill verkligen vara kyrka istället för det vi faktiskt är- ändå är det så svårt att ändra på. När vi samtalar, diskuterar om den nya kyrkan; så ska vi bygga ny kyrka, leta efter andra som gjort succé. Vi ska, vi gör- men vilka ÄR vi? Ibland önskar jag nästan att allt brann ner, alla organisationer försvann och vi kunde sätta oss i församlingar och kyrkor och börja från början. När jag gjort min demografiska undersökning av Kållered, så blir det så tydligt för mig hur lite dessa människor behöver Missionskyrkan som en aktivitetsplast med en massa verksamhet. Och hur vi med all vår iver att nå ut till människor, missat hur människor faktiskt lever och hur de mår och vara där de är. Inte ska vi väl dölja befrielse, hopp och mening med livet? Det behövs en plats där båda sidor av Kållered kan vara tillsammans. En plats där ingen kan eller vet mer än den andra hur allt ska vara och alltid har varit. En plats där det inte är vi och dom.

Nedan finns några bilder. den första är från en lektion igår med Dwight Zscheile, de två andra föreställer snön som föll i natt. Den sista då? det får du gissa själv...

I