Jesus med sår

Idag satt jag framför TV:n när helgmålsbönen började. Jag lyssnade, men förstod inte vad mannen pratade om. Det jag hörde var att han pratade om hur Gud bygger staket för att skydda oss - och där tror jag att jag stängde av.  Jag kände inte igen den Gud jag tror på. Kanske för att jag funderar så mycket på varför kyrkan i alla tider ägnat så mycket tid på att tala om vilka vägar vi INTE ska gå, vad vi INTE ska göra- istället för att peka på Jesus och den livsväg som finns att gå. Vem vill komma till en plats där dem vet allt, kan allt och vet alla vägar vi inte ska gå? 

Duktigheten, tilrättavisandet och bristen på misslyckande och sår gör att fler än jag inte passar in i kyrkan ibland. Jesus Kristus, däremot, har till och med som uppstånden såren kvar. Han visade dem som ett bevis på vem han var. Var finns det i kyrkan idag?

En gång för många år sedan kunde jag inte få hjälp av någon enda i kyrkan. Jag fick hjälp av Ulf Lundell och Bob Dylan. Men, det är ok, för Jesus låter sig inte begränsas. Låten nedan är ett exempel på att Jesus fanns där och mötte mig, när jag behövde det. Jag mötte honom i denna låt- som gav mig hopp igen.

Imorgon är det gudstjänst i kyrkan. Maken predikar. Dotterns rockband spelar. Sonen tar upp kollekten- men framförallt hoppas jag det blir en samling  till Guds- tjänst. (Rom 12:1-2)

(Om du är lite bevandrad i rockens värld- kolla alla "friends" som är med i klipppet!!!)