Ny besökare i kyrkan- finns det rum?

Tänk dig att du aldrig varit i din kyrka och firat gudstjänst förut. Vad skulle du tänka, känna och uppleva där då? I boken Beyond the First Visit, säger Gary McIntosh att när en ny besökare kommer till kyrkan ställer han sig fyra grundläggande frågor:

1. Finns det rum för mig? Här är det fråga om utrymme, lokaler. Om man inte lätt kan hitta en plats att sitta på i gudstjänsten, inte kan hitta någon parkeringsplats, inte hittar var man ska hänga kläderna eller var toaletten är- ja, då kommer man känna att det inte finns rum för dem.

2. Finns det rum för mig personligen? Här är det mer fråga om identitet. Om man inte ser några människor alls som ser ut som en själv, har samma intresse och samma bakgrund, ålder, livsstil- ja, då kommer man att känna att människor som jag passar inte in här.

3. Finns det rum för mig- i relationer? Här handlar det om besökaren känner sig inkluderad. Om man inte blir innesluten och med i grupper, Bibelstudium m.m Ja, då känner man sig utanför

4. Är det värt det? I dagens samhälle, är tid något väldigt dyrbart. Om besökarna inte får ut något av det som sker i kyrkan, kommer de att känna att engagemanget och kyrkan inte är värd deras dyrbara tid

Varför inte prova detta i din kyrka? Nästa gång du går på gudstjänst, så låtsas du att du aldrig varit där förut. Du vet inte var du ska parkera, du vet inte hur man tar sig in i kyrkan, du vet inte var man hänger av sig kläderna m.m.  Inte heller känner du de personer som sitter runt omkring dig. Du vet inte vad som ska hända i gudstjänsten och vad som förväntas av dig. När du lämnar kyrkan, försök svara på de fyra frågorna ovan. Fundera också över allt som du känt. Är det värt att gå dit igen? Varför? Eller varför inte?

Stay cool, Ingrid!

Jag har nu inlett min andra arbetsvecka och tempot är förhållandevis lågt. Så här års består pastorsarbetet mycket av planering; planering för kyrkoblad, gudstjänster, församlingsdag, retreater(på mitt arbete på Överås) och många härliga möten med människor som jag inte sett på hela sommaren. Det är också nu jag på allvar börjar fundera på mitt "final project" i min utbildning Dr of Ministry. Uppsatsseminarierna är inte förrän i januari, men i oktober kommer nya litteraturlistor och inskaffande av böcker och läsning och då behöver jag veta vad det är jag ska skriva om. Så här långt, tänker jag mig något kring församlingens identitet och ledarskapet i den församlingen. Vi behöver bort från "föreningkyrkan" med fokus på göra och prestera. Något som jag tror vi behöver fundera på i den nya kyrkan. Bilden här intill får symbolisera hur jag kände mig när jag gick på semester. Det var mycket som skulle klaffa i mina två arbeten och inte minst studierna med två papers inlämningar. Faktum är att jag var tvungen att sitta första lediga veckan och bara skriva, skriva för att hinna färdigt till inlämningen den 2 juli. Dagarna efter var jag alldeles uppvarvad- men hade ju gott om ledig tid sedan, där jag kunde varva ner, slappna av och vila. Då funderade jag också en hel del på hur vi ofta talar om i våra kyrkor om att slappna av, vila och att vi ska veta att vi är älskade för dem vi är. Och så sprang jag omkring som en "skållad råtta" mellan arbeten, GFkommittéer och mest av allt studierna. Då kände jag mig lite som bilden; att det behövdes minst två Ingridar för att hinna. Ja, jag vet att det där är något jag tagit på mig själv och jag klagar inte. Funderar bara på om jag lever så som jag lär? Nej, i höst känner jag att jag måste lära mig att prioritera; "stay cool" och göra rätt saker. En sådan är en ny satsning vi i församlingen vill göra, som främst går ut på att mötas och att det inte är vi som församling som kommer med en färdig verksamhet, utan att något föds i mötet. Spännande... Då handlar det om att ha fokus på att vara närvarande. Till det behövs bara en Ingrid. Hoppas att jag vågar det!

Varde balkong- en skapelse

Semestern sjunger definitivt på sista versen. Det har varit en ovanligt lång ledighet. Ovanlig också eftersom vi mest varit på hemmaplan. Det har varit mycket bad, hängmatta och vila. Och så balkongbygge. Nu är den färdig. Jag har äntligen fått användning av "pinnar och brädor" som jag hittat under flera somrar och till familjens förtret släpat hem under årens lopp. Snäckor, stenar och sand från Spanien, Vallda Sandö, Danmark och Afrika. Nu är det mesta av det på den nya balkongen, i olika skapelser. ( och inte i plastkassar och hinkar i garaget) På måndag har vi "balkongfest" och då kommer vi att vara 12 personer på balkongen. Kommer den att hålla?? Hoppas det. Hoppas också att det blir fint väder på tisdagkväll, då vi ska ha "spånskiva" för höstens Alpha och Betagrupper. Men än så länge är jag lat och ledig... Nedan finns bilder på "skapelserna"...

"Det kan ta tid att komma hem..."

Semestern börjar ta slut och det känns lite som att jag måste börja trappa upp tempot lite, för att kunna arbeta nästa vecka. Jag har börjar ladda upp inför hösten med läsning av fyra Henri Nouwen böcker; "seeds of hope", "compassion", "the inner voice of love" och "turn my mourning into dancing". Han var en klok man och en förebild för mig. Jag gillar hans sätt att se på gemenskap och församling och hur det innebär att dela tro och liv "på riktigt". 

I lördags var jag på årets Lundell konsert. Han sa att han fått ett uppdrag från Gud att sjunga och tala om kärlek, gemenskap; hur viktigt det är att vi tar hand om varandra och vikten av att stå upp för kärlek,rättvisa och fred. Samt att alltid stå på de utsattas sida, dem som är utanför. Bra predikan, tycker jag. Med mycket bättre tryck och glöd än jag hör i kyrkan. Det finns många goda förkunnare och profeter utanför kyrkans väggar- dem skulle vi lyssna lite mer på inför den nya kyrkan. Istället för att tro att vi har alla svaren själva. Skämt eller inte, från Uffe, men jag tänker inte säga emot att han fått ett uppdrag av Gud...Nedan några bilder jag tog på konserten.Rubriken på mitt blogginlägg är en textrad från en låt jag gillar. Hem är inte alltid en plats.