torsdag 31 december 2009

GOTT NYTT ÅR!

"både glad å ledsen åt en grej, det är vemod om du frågar mig". Dessa rader ur sången vemod tänker jag på idag. Jag vet inte riktigt varför, men jag är inte så förtjust i nyårsafton. Jag får en känsla av vemod för det gamla året, vill inte släppa det och vet inte om jag vågar in i det nya året.
Men, det finns det som är gott och bra med nyårsafton också. Ni kan gärna gratulera mig på denna dag, som också är förlovningsdag (ja, inte idag utan i Köpenhamn för 16år sedan).
Vi förlovade oss på Rådhustrappan i Köpenhamn 31 december 1993 kl.19.50 (passande plats för två pastorer??)
Idag har jag varit med om en bra grej till; nämligen stått tillsammans med familjen vid operahuset och sett stadens årliga fyrverkeri. Häftigt! (Se bilder nedan) Det var väldigt kallt (se bild) men absolut värt det!
Kanske blir året som kommer rätt okey ändå?
Nu ska jag äta nyårsmat och vänta in det nya året med familjen.
Åsså vill jag önska ett GOTT NYTT ÅR!







torsdag 24 december 2009

Änglarna har landat

Julafton igen. I år höll vi på att inte bli färdiga med julpynt, julklappsinköp och  allt. Dottern H blev sjuk och pendlar nu mellan sjukhus och hem. Men jul är det ju ändå. 
Gemenskap, mat, godis, julklappar och en finputsning på predikan. Allting är som vanligt, med andra ord. Sonen G surrar just nu i bakgrunden med sin radiostyrda helikopter(bara han inte tar med sig den till kyrkan i natt...) Om några timmar avslutas julafton och juldagen påbörjas- i kyrkan på julnattsgudstjänst. Jag vet inte vilken gång i ordningen det är som jag predikar över julevangeliet, många gånger är det. Varje gång slås jag ändå av den oerhörda kärlekens makt som Gud visar när han kommer i det lilla nyfödda barnet; så skyddslös och liten.
Dett lilla barnet i stallet, visar oss vem Gud är och vad Guds rike är.
Vi är beroende av Gud och varandra. det ska jag predika om inatt, med hjälp av en vissen gren.
God jul!
J

onsdag 16 december 2009

Mångfald

Under gårdagen lyckades jag med att vara värdshusvärd, själavårdslärare, ängel, jultomte, studerande och pastor! Men- så slutade dagen på en akutmottagning också...
Under två dagar har det nämligen varit det traditionella julspelet för Kållereds alla förskolebarn. Sex föreställningar. Det var faktiskt sjunde året i rad som jag var med och spelade. Under dessa år har jag tagit mig igenom en hel del olika roller, men har sedan tre år tillbaka fastnat i kombinationen  Värdshusvärd/ängel. Själv tycker jag det är utmärkt att få vara med i början av föreställningen och vara en trött, irriterad och sur gubbe med fullt värdshus, för att sedan komma tillbaka iförd vingar och gloria och komma med glädjebudskap:)
Under den fjärde föreställningen åkte däremot glorian av just innan jag skulle in på "scen". Jag fick komma in utan gloria. En ängel utan gloria? Ja, det gick alldeles utmärkt att framföra bidraget ändå. Bakgrunden till att min gloria föll av just innan jag skulle in på scen kan man ju ha diverse tolkningar av förstås... Men den största anledningen var helt enkelt att glorian inte passade mig, den föll av, för den var inte gjord för mig.
Det är ok. Jag är helst människa- utan gloria.
Efter julspel lämnade jag julklappar på SMUledaravslutning, för att sedan åka till avslutning på själavårdskursen på Överås. 
Många olika roller, men en och samma människa. 
Jag funderar en del på många och mångfald, just nu. Jag läser om nödvändigheten av att församlingen  representerar mångfald; i människor, i olika kulturer, musik m.m Jag läser om hur Jesus hela tiden befinner sig vid gränser, där han rör sig fram och tillbaka; Samarien- Galileen, umgänget med tullindrivare. Hela budskapet om Jesus talar om; hur män från en annan kultur kommer med presenter vid födseln, dem som ingenting var värda (herdarna) fick först besked om det stora, familjen flyr till Egypten, hur Jesus umgås med "fel" folk. Budskapet är tydligt: Jesus kommer för att förena det som var oförenligt: alla människor i en gemenskap!
Om detta kunde skrivas mycket, men visst kan man börja undra varför vi i våra kyrkor och församlingar är så homogena, likatyckande, likasinnande. Var är mångfalden? 
Nej, för oss verkar det till och med vara viktigt att alla tycker likadant, att vi kan enas -i sann demokratisk anda, har ungefär samma intressen, familjer med mamma-pappa-barn. Men så där ser inte vår värld ut??
Skillnaden mellan Guds rikes församling och världen är den att i Guds rikes församling är det omöjliga möjligt! Skillnaden är att i Guds rikes församling kan olika kulturer, åldrar m.m leva i en enhet. Helt enkelt därför att vi har Jesus Kristus. Mångfalden kan leva tillsammans; utan att vara lika, helt enkelt därför att vi samlas kring Jesus Kristus. Jesus kristus, han som gav sitt liv för att vi skulle kunna höra ihop- mitt i mångfalden. När människor ser det- att i Guds rikes församling är det omöjliga möjligt: Se hur de älskar varandra!
Dessvärre är detta sällsynt i Guds församling. För det betyder att vi måste släppa på vår egen makt- och kontrollbehov. Vi måste lämna makt och kontroll till honom som är centrum: Jesus Kristus. Överlåta våra liv till Jesus Kristus och varandra. Till det krävs mod! 
Den hårda debatten och konstiga beslut angående samkönade äktenskap är ytterligare ett tecken på att vi inte alltid vågar. Istället för att våga mångfalden- backar man fattade beslut. Detta för att inte reta upp någon, så att vi alla tycker lika... Men då har man också trampat på någon annan. 
Det verkar som om den Jesus som vandrade omkring för att visa på mångfalden, inte hade haft en chans att bli medlem i våra församlingar....
p.s det gick bra på akutmottagningen. Det var dottern som fick skjutsas in till barnakuten. Men det visade sig vara helt ok. d.s

lördag 12 december 2009

Missionskyrkan och Johannes Döparen

Helgen skulle varit en bra helg. Egentligen. Vi har lussevaka och café och uppträdande av rockband för högstadieelever ikväll mellan 19-00.00. Imorgon är det nattvardsgudstjänst med den sanningssägande Johannes Döparens sätt att framföra evangeliet. Johannes Döparen som jag alltid gillat för sitt sätt att tala rakt, tydligt och ärligt. Det är mer än vad man kan säga om Missionskyrkan, just nu. Det är budskapet om att kyrkostyrelsen tagit tillbaka sitt beslut kring samkönade äktenskap, som fördärvar dagen idag. Jag förstår inte heller evangelisternas brev som representerar "de tysta i landet", skriver de. Det där tror jag inte på. Jag tror att "de tysta" i kyrkan är dem beslutet gäller mest- de homosexuella. Jag förstår inte heller talet om demokrati. Ibland används demokrati för att försvara församlingarnas självständighet. Nu tycks demokrati försvaras i det att församlingarna hänger ihop. Kanske är det för att jag är metodist, men jag förstår inte resonemanget. Eller är det bara ett sätt att använda ett ord för att gömma sina åsikter bakom? Jag vet inte. Kanske inte dem heller.
Jag är i alla fall ledsen idag. Nej, jag är inte arg. Jag är ledsen för att vi inte lyckas vara kyrka- öppen och tydlig. Tydlig i bekännelsen till Jesus Kristus, leder automatiskt till öppenheten för alla. Ibland känns det som det aldrig blir någon ny kyrka. Som om vi inte vill vara kyrka. 
Som om vi inte vågar utmaningen; att våga mångfalden som är Guds rike!!
Om jag hade varit med och planerat kyrkokonferensen i Örebro hade Pia Sundhage fått sjunga/framföra evangelium enligt nedan. "Klarare, för varje dag blir vädret klarare. Vi ska begrava det som förtryckte och förslavade." Det låter nästan som Johannes Döparen...

lördag 5 december 2009

Möten i böcker och på riktigt

Läser och läser. Och läser igen. Jag ligger efter med läsningen inför nästa resa till Wesley Seminary den 3 januari... Det är inte det att det inte är bra och intressanta böcker- utan just nu bara omöjligt att få allt att gå ihop. Som om dygnet har för få timmar. Fast det där vet jag ju att det är feltänk, för allt handlar om prioriteringar. Men jag har mycket som snurrar runt i hjärna och hjärta- och då är det lättare att koncentrera sig på alla möten med människor, istället för att läsa alla böcker. Många möten med många människor blir det som pastor så här års. Det är som om den hektiska tiden i församlingen är i adventstider och inte i juletid. Förra helgen var en härlig helg med julmarknad och överfull kyrka på adventsgudstjänsten på söndagen. Under veckorna är det alla avslutningar. Ja, det är en härlig tid med många härliga möten. Men, läsningen blir lidande... Denna helg är ledig, men läsandet hänger över mig.
När jag väl sätter mig för att läsa, så sätter det ingång mycket frågor, kritik och funderingar på vad kyrka och församling egentligen är. Det jag läser handlar mycket om vad som är kyrkans identitet och vad vi, olika samfund, har lagt till, som "nödvändigt" och var för sig, hävdar är hämtat från Nya testamentet! Men, är det det?  Tänk om vi skulle våga ifrågasätta våra organisationer, strukturer, allt prat om kongregationalism, konnektional m.m och gå tillbaka till Bibeln, ställa frågan: Vilka är vi?
Spännande tanke, men nu måste jag gå tillbaka till böckerna igen :)