Gå ut och var glad!

Sjunk inte, sjunk inte ner. gå ut och var glad!
Om du tvivlar, om du tvekar, sitt inte bara där rör på dej!
Om din dröm har dött, sjunk inte gå ut och var glad!
Var glad att du lever, var glad att nån annan är där
som kan höra dej, se dej
Var glad att du andas ännu
Var glad att du finns
Gå ut och var glad,
Gå ut och var vacker och stolt...
Ett budskap ( å bortse från en och annan svordom...)

Wimbledon, Disneyland och husvagn

För 15 år sedan var jag där. Ja, tror det eller ej. Jag var på plats i Wimbledon. Är ni bara lite tennisintresserade så kanske ni kan ana vilken känsla det var att få vara på plats på centercourten i Wimbledon!!! Det är en jättefin anläggning, där det bara spelas på banorna en gång om året. Sedan är det stängt resten av året.  När vi (maken var också med) var där så hade turneringen just börjat och det var därför inget spel på centercourten. Men jag kunde kliva in där och känna in- det räckte just då. Jamen, tänk er själva: centercourten där Björn Borg vunnit 76-80 och jag då satt hemma i Buskebo med nerdragna rullgardiner i sommarhettan för att inte missa en boll på Tv, eller missa Bengt Grives nervösa suckar. Helig mark- om uttrycket tillåts. Hade jag dessutom fått se en match där jag stod på centercourten för 15 år sedan- ja, då hade jag nog tuppat av. 

Anledningen till att vi var i London (och tidigare Paris) var vår bröllopsresa (därför var maken också med ;). Imorgon är det bröllopsjubileum. (kristall, tror jag det heter)

15 år senare ska vi till Paris igen. Då åkte vi i en liten Renault 5 och med tält. Om några veckor åker vi med bil, två barn och en husvagn.  Då var vi inte på Disneyland, men det ska vi nu.

Men- det är lite som måste göras innan dess. Mina post-class uppgifter tex. Jag sliter med dem nu. De ska vara färdiga till den 2 juli. Det är förstås fortsatt väldigt intressant, men känns inte lika motiverat när man är sugen på bad och sol...

Tillbaka till Wimbledon: Robin vann igår och kan nog ta sig till fjärde omgången, där möter han med all sannolikhet Federer och då blir det nog stopp. Själv spelar jag inte längre tennis, men är i alla fall "familjemästare" i kubb...

Glöm inte att följa med på Wimbledons hemsida- länkad härintill.

Court 1 - Gentlemen's Singles - 1st Round   Robin Soderling SWE (13) 64 7 6 6   Gilles Muller LUX  77 5 1 2 Match Statistics

Kristi kropp lider och har ont

Kristi kropp lider och har ont. Någon i min närhet har ont. Och jag har ont. Ja, hela Kristi kropp har ont och lider. Det är min slutsats när jag läser de senaste inläggen på Gemensam Framtid. Jag vet inte om jag ska blir arg eller ledsen. Men det gör ont. Inte kan jag förmå mig att skriva någon kommentar där heller, för det känns så meningslöst när vi ändå aldrig kan mötas, lyssna och samtala, utan bara slå. Nu var det några av mina vänner som blev nedtrampade, eller rättare sagt förnekade sin identitet. En kränkning, helt enkelt. Mina vänner som är en del i Kristi kropp, precis som de som trampade och gjorde sönder är det. 

I 1 Kor 12 gör Paulus en fantastisk beskrivning av kyrkan, alla vi, som en kropp med olika kroppsdelar där Kristus själv är huvudet. I v26 "Lider en kroppsdel, så lider också alla de andra..." Därför har jag ont idag. Några av mina systrar och bröder lider. Då gör det ont i mig med. 

Min fråga är hur man som "kroppsdel i Kristi kropp" kan trampa och slå på andra "kroppsdelar" i samma kropp? Tankarna går då till de tjejer (och killar) som lider av sån inre smärta och ångest att de måste skära sig, för att lätta på trycket och därmed minska den inre smärtan. Kanske är det så de som trampar och slår känner sig? I så fall har de också ont och lider.

Var finns då den plats och det rum vi i lugn och ro kan mötas för att lyssna på Gud, varandra och samtala? Varför misstänkliggör vi varandra hela tiden? Allt tal om "dolda agendor"- dolda agendor när vi tillhör samma kropp och har samma Herre? Hade vi lyssnat på varandra och insett hur vi behöver varandra hade vi kunnat dela smärtan med varandra. Hade vi hört varandras smärta hade allt inte behövt bli så tvärsäkert. Kristi kropp har Jesus Kristus som huvud och centrum. Det är inte vi som sätter upp gränser. Hade vi hört varandras smärta kanske det hade varit ok att låta bli ord som "härskare, domare", för att underlätta för alla som levt under förtryck och våld. Gud är mycket större än alla ord ändå. Den Gud jag tror på skulle aldrig visa sig som en härskare för en som redan var förtryckt. Evangelium talar om en Gud som älskar, befriar och bemyndigar människor. När det får vara vårt centrum, dvs Kristus själv, behöver vi inte sätta upp gränser. Är det inte det som tron handlar om- att överlåta sig till Kristus och inte ha kontroll på allt? 

kyrka för vanliga människor?

Sitter och tänker på gudstjänsten. Nej, ingen speciell. Utan alla.

Jag är ett "gudstjänstfreak" och missar inte gärna en gudstjänst. (inte bara för att det är mitt jobb ) Kanske är det just därför jag funderar så mycket på hur vi ska få den att vara just det den är tänkt att vara. Då tänker jag inte främst på typen av musik, språk eller olika ordningar. 

Jag tror inte det är så lätt som att "bara" ändra instrument, musik och ordning- även om det säkert underlättar. Frågan är djupare än så: Hur får vi gudstjänsten till något viktigt och angeläget för oss? En gudstjänst som berör oss så på djupet att vi inte kan vara utan den? En gudstjänst där alla är delaktiga, där allt är tillåtet att dela. Då måste det till något som är lite mer än bara trevlig underhållning en stund. En gudstjänst som berör på djupet vågar rymma allt. Gör våra gudstjänster det?

Under förelsningar på Wesley seminary kring bla klagopsalmerna i Psaltaren så talades bla om vikten att få uttrycka sin klagan, sin sorg och ilska (när man har någon...) i gudstjänsten. 

Kan det inte nämnas och visas i gudstjänsten och kyrkan, så är det inte gudstjänst.  

Ilska? Hur får den plats i gudstjänsten?   

Ibland tänker jag att det skulle vara bra att gudstjänsten formades av dem som inte brukar gå, som inte har en massa "så har vi alltid gjort" "så kan man inte göra" osv. Men också för att gudstjänsten är lika mycket  deras som min. I själva verket finns inget vi och dom. Vi är också bland dom som är trasiga, har sår, sviker och blir orättvist behandlade. "Dom" är inga objekt, utan är också med i "vi". Vi alla är väldigt lika när vi samlas kring det som är centrum; Jesus Kristus. Och är det inte just det som är gudstjänst? Att samlas för att dela livet med varandra och Kristus: i klagan och sorg (kyrie) i glädje (gloria) i lovprisning (sanctus)  och i bröd och vin. Ja, jag skrev mässordningen inom parentes för att den fanns där redan från början i gudstjänstfirandet. Den visar på att en gudstjänst får rymma allt. Däremot är våra mässordningar sällan bra exempel på hur man blir berörd på djupet...

Jag menade bara att det är ett exempel på hur allt i livet får rymmas.

Överhuvudtaget funderar jag en del över hur vi är kyrka och församling, där också gudstjänstfirandet ingår.

"Verksamhet, förening, innanför och utanför" är ord som inte tillhör kyrkan, men som vi ändå har nästlat in där. Kyrkan (kyriakos) betyder "dem som tillhör Herren" eller "Herrlig" och säger inget mer om oss än att vi vill tillhöra Herren Jesus Kristus, vill tillhöra varandra och dela livet. Helt enkelt för att vi funnit att Kristus är livet och att vi inte klarar oss utan varandra.

Kyrkan blir trovärdig när den vågar visa sig som den är: Ett gäng vanliga människor med sår, brister, glädje, sorg, ilska... 

Jag tror det är en del av den nya kyrkan, där alla vi som är ledare får gå före.

Det är inte motsägelsefullt. Gjorde inte Jesus så?

Kultur

Idag är det en regnig trist dag. Och jag är trööött och less. Dock vann KSK P99 stort idag.

G spelade på topp

Tänkte bidra med lite kultur av högklass.

Dagens höjdpunkt är det att igen lyssna på Claes Eriksson i fåtöljen intill på youtube.

"Bara Bn"

Riktigt roligt, eller hur?

i begynnelsen var relationen

Just hemkommen från barnens skolavslutning. En mycket regnig tillställning. Både lärare och elever var tappra och genomförde hela avslutningsprogrammet, med sång och musik. Ett extra pluspoäng till alla flickor som trotsat vädret och envist bar härliga ärmlösa sommarklänningar. Uuuu kallt och blött!

Det är intressant, tycker jag, att när det är så där dåligt väder så börjar vi helt plötsligt prata med varandra. Alla föräldrar som står där under paraplyer och huttrar och bara väntar på att det ska ta slut. Plötsligt stöter vi till varandra med paraplyerna och ler. Eller så vänder vi oss bara mot någon intill och säger "usch, vad tråkigt att det skulle bli sånt här väder." Efter den inledningen så är samtalet igång. Det är mycket lättare när vädret är dåligt - kanske för att vi tycker att vi måste hålla ihop då? Eller kanske bara uppmuntra varandra i regnet? Inte vet jag. Spännande är det i alla fall med alla dessa möten med människor. Spännande är det, för att hela livet handlar om relationer i en eller annan form.  "I begynnelsen var relationen" sa M.Buber. Och ser vi i Bibeln i 1 Mos 1-3 så är det väl just det som allt handlar om. Gud skapade människorna för gemenskap och relation med varandra och Gud själv. Det var också det som gick snett i 1 Mos 3. Människorna ville plötsligt inte gemenskap längre, utan vill bestämma själv. Så gick gemenskapen sönder. Gemenskapen mellan Gud och människor. När Gud frågor vad som hänt vill ingen ta ansvar: "Det var Evas fel! Nej, det var ormens fel!" Ingen vill ta ansvar och människan blir präglad av en egoism. Men- Gud ville fortfarande gemenskap! Han ordnar det genom att själv bli människa, i Jesus, som genom sin död gör allt helt igen. Gemenskap med Gud och varandra är livet. Gemenskap innebär kärlek, frihet men också ansvar. Gud är den som ytterst befriar oss, älskar oss och bemyndigar oss!

Ledarskap (som jag nuddade vid häromdagen) handlar också om gemenskap. 

Läs gärna 1 Kor 12:12-20. Vad säger dessa verser om mitt/ditt ledarskap?Vad sager det om andra människor? Vad sager detta om relationen mellan ledaren och folket?

Alla människor är ledare någongång. Det finns ingen som är ledare i alla situationer (men kanske en hel del som tror det...) Ingen är heller alltid efterföljare. Vi turas om, beroende på vilka uppgifter och platser vi finns i. Ledarskap handlar om gruppen, kanske mer än ledaren.

Nu ska jag åka till exp och röja upp efter inbrottsröran...

Formel1 kvinnor och manliga tvärflöjtister

Idag har jag varit ledig och det har verkligen varit måndag. 

På ett dåligt sätt. Ni vet de där dagarna när allt tycks gå fel och man int riktigt har ork till något. 

Nu på kvällen har jag haft kul. G och jag åkte till Torslanda och gokartbanan. Han hade fått ett erbjudande om en gratis provtur. Jag blev lite sugen jag med- men man fick inte vara äldre än 12 år...

Bilden här intill föreställer G som sitter, klar att starta. Behöver jag säga att hans högsta dröm är att bli formel1 förare? 

Jag noterade, för övrigt att jag var nästan den enda mamman på plats. På och omkring gokartingbanan var det bara pojkar och män (=större pojkar). 

Imorgon ska jag vara och lyssna när H spelar på tvärflöjts uppvisning- och det är nästan bara tjejer som spelar tvärflöjt där. Visst är det intressant att det sitter i så, fortfarande, med vad som är för killar och för tjejer. Det behöver ju inte vara fel, men jag undrar ibland hur mycket vi styr varandra. Vad är egentligen manligt? Vad är kvinnligt ? 

Jag har funderat en del på det när det gäller ledarskap. Det talas en hel del om att det behövs mer kvinnligt ledarskap. Det tror jag också. Däremot är det inte alltid säkert att det är en kvinna som står för det kvinnliga ledarskapet. Det kan likväl vara en man. Så har jag också mött kvinnor som haft ett manligt sätt att utöva ledarskap. Det viktigaste är väl att det finns utrymme för båda sätten att  vara ledare. Det gör det inte idag, tycker jag. Kanske är det därför som en del kvinnor leder som män- fastän de är kvinnor? 

Det får bli något att fundera över till i morgon...

SMUrf Rockband- ROCKA FETT!!

Grattis Roger Federer! Tråkigt för Robin och oss, men fin tennis fick vi se!! Riktigt spännande och härligt var det i andra set. 

Nu något mycket tråkigare:

Natten till lördag hade vi inbrott på expeditionen i kyrkan. Dörren till expeditionen var uppbruten, alla lådor utdragna och en väldig röra. Det var inte så mycket de fått med sig, men det är tråkigt att se och lite ledsen blir man ju. 

Men. Så förvånad jag blev när jag kom till kyrkan idag- och fick höra att det varit nytt inbrott. Nu var rockbandets alla fina instrument borta. Med andra ord- allt det tjuvarna inte fått med sig dagen innan, kom man dagen efter och hämtade. 

Nu blev jag ledsen. Söndagen den 24 maj hade rockbandet sitt första uppträdande på gudstjänsten. Duktiga, stolta och omtyckta. Jag tänker på våra härliga tonåringar i rockbandet, våra duktiga tonårsledare som jobbat så bra. Nu är allt borta. 

Samtidigt tänker jag att om människor kan göra inbrott hos oss för att de vet att det finns rockinstrument och pengar- då betyder det ju att kyrkan är känd. Det hade varit tråkigt om vi suttit isolerade från allt och alla, utan att någon visste att vi fanns till. Vi vill vara en kyrka för alla. Nej, inte hade vi tänkt oss att någon skulle ta med sig saker som de inte ägde. 

Men vi är synliga, i alla fall... 

Det finns antagligen inga garantier för inbrott och stöld, tror jag. Lås och larm räcker inte. 

Det är bara att försöka igen. Grejer är ju trots allt bara grejer. Människorna, dvs vi som är kyrkan, finns kvar. Kyrkan är inte byggnad och grejer, utan människor. Tonåringarna och de goda ledarna och SMUrf (SMU rockförening) finns kvar. Snart har de nya instrument och då får vi höra dem igen på gudstjänsten!

"Gud >allt" kl.10.54

Idag är det den 6 juni och vi har ett namnsdagsbarn i familjen! Ja, jag vet att det är nationaldag också, men jag vet inte vad det är jag ska fira en sådan här dag. 

Jag förstår inte det här med att vara stolt över sitt land. Missförstå mig inte, jag tycker Sverige är ett härligt land med alla årstider, demokrati och inte minst alla människor. 

Men nationaldag?? Jag är lite motståndare till det där att "vi som bor i detta land hör ihop, här drar vi en gräns". Faktum är att jag gillar inte ens staket runt tomten...

Däremot gillar jag tennis. Igår låg jag alldeles utslagen i soffan och hämtade mig inte på flera timmar efter Robins match. Vilken match!! 

Jag vill tro att Robin vinner imorgon. Med mina tenniskunskaper vet jag att Federer är outstanding. Det är bara det att tennis handlar faktiskt inte bara om att slå till en boll över nät, utan väldigt mycket om viljan att vinna, viljan att aldrig ge upp. Så- frågan är också vem som är hungrigast och envisast. 

Imorgon är det också gudstjänst, förstås. Temat för predikan  blir i alla fall "GUD>ALLT". 

Då har vi också ny tid för gudstjänsten i Missionskyrkan; vi börjar kl.10.54. 

Missa inte den nya tiden!! 

Jag är sjuk men Robin är suverän!!

Idag är jag lite sjuk och slut och orkar ingenting - av flera anledningar.

Men här är en god nyhet. Inga kommentarer behövs; kolla bara siffrorna!!

Nu vill vi bara kunna se semifinalen på TV också, snälla!

Robin Söderling              6      6      6

Nikolay Davydenko         1      3      1

Skräll i Paris!!

Skriver från tåget på väg mot Stockholm. Jag ville bara förvissa mig om att ni alla hört den fantastiska nyheten att Robin Söderling igår slog ut Rafael Nadal ur Franska öppna Mästerskapen i tennis!! Nadal är rankad etta och så gott som obesegrad på grus- men inte nu längre!

Äntligen får man glädjas över nya svenska framgångar på grus. Själv har jag häftiga minnen från juni 1982, då Mats Wilander slog igenom som 17 åring, och vann hela turneringen. Världsmästare på grus efter att ha legat under mot Vilas i två set. Själv simulerade jag sjukdom och var hemma från skolan redan i kvartsfinalen 1982- men det är väl historia nu:) Imorgon är det jag som följer Söderling- om jag så ska lägga allt annat åt sidan. bara så ni vet... Gå gärna in på länken här intill "Franska öppna" så är du också uppdaterad.

Court Philippe Chatrier Men's Singles - 4th Round
	Rafael Nadal ESP (1)							2		77		4		62
	Robin Soderling SWE (23)							6		62		6		77

Match Statistics

Serve Statistics