Sitter på Starbucks, för att få kaffe och internet. Det
känns som vi bara är här på semester och jag har nästan glömt bort att jag ska
”graduera” på måndag.
Igår hade vi en lång dag, promenerandes för att se alla
saker man bara måste se i Washington DC; Capitol Hill, Lincoln Memorial, vita
huset m.m. Vid vita huset blev det ett väldigt pådrag med tio motorcyklar,
polisbilar med tjutande sirener och sist kom fyra svarta bilar. Obama skulle
antagligen ut och åka. Han tycks göra det varenda gång jag går förbi…
Själv går jag runt i någonslags vemod och säger adjö till
alla platser. Det är ju så jätteskönt att utbildningen är klar, men också
väldigt vemodigt. Vemod är ju att vara både glad och ledsen åt en grej, och så
känns det lite nu.
Igår var vi dock på en ny plats där jag aldrig varit förut;
Martin Luther king Memorial. Ett häftigt ställe; fylld av hans citat och minne,
och därmed också ett ställe fyllt av hopp och fred. Detta var en trevlig
kontrast till alla minnesplatser för andra världskriget, stupade soldater m.m.
Att påstå att det vackraste man kan göra är att strida för sitt land, känns väl
ganska obehagligt, tycker jag. Därför var det befriande och härligt med Martin
Luther king memorial.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar