Vaknade till en veckas semester, inte dumt alls. Efter en stadig amerikansk frukost har vi gått och sett, lajjat och tramsat och handlat förstås. Bland annat har vi varit uppe i Rockerfeller Center, med en för dagen ganska dimmig utsikt.
Om det inte regnar imorgon, så blir det Frihetsgudinnan, Ground Zero och en och annan affär.
Det är fantastiskt att bara få koppla av här i New York, tillsammans med familjen. New York är en stad som jag bara stormtrivs i, med alla ljud, myller av människor, blinkande ljus m.m. Detta är ganska konstigt, eftersom jag också stormtrivs i mitt hus i Smålandsskogarna där det är så tyst att man nästan får ont i öronen. De två ställen är verkligen kontraster- men båda är mina favoritplatser.
Samtidigt som jag bara är ledig och njuter tillsammans med min familj, så funderar jag mycket på framtiden. Jag försöker förstå vad det är jag egentligen vill göra och var min plats är. Det är mycket som rör sig i hjärna och hjärta just nu. Jag tänker också mycket på vår nya kyrka, Gemensam Framtid. Nu är vi framme, dax att börja. Men vad blir det för nytt? Ja, det är ju upp till mig och alla andra förstås. Jag oroar mig inte så mycket för att det människor inte skulle våga tänka nytt och verkligen vilja något nytt. Det som oroar mig är att jag inte riktigt förstår var progressiva teologiska diskussioner, samtal om nya sätt att vara kyrka, samtal om att vara människa ska ske? Var och vem formar dessa mötesplatser? Vem driver på och skapar plats? Ja, sånt går jag också här och tänker på. Mitt i semestertider.