Alla har sin plats

Det är bara en dryg månad kvar till att alla ska ha lämnat sina remissvar inför den nya kyrkan. Spännande. Samtidigt pågår livet, förstås. Världskatastrofer, svält, krig men också människor nära oss som kämpar för sina liv. Människor som längtar efter att få bli älskade och accepterade för dem de är, men aldrig blivit det. Andra människor som av samhället klassats som mindre värda, dumma i huvudet eller bara inte blivit tagna på allvar och lyssnade på. Människor som helt enkelt inte fått ta den plats de inte bara har rätt till utan som Gud från början gav dem. En Gudagiven plats som någon eller några människor tog ifrån dem. När ska kyrkan våga kliva fram och låta alla dem ta sin plats, som de har rätt till? Jag menar inte att samtal och diskussioner kring organisation, ämbete, dop och ledarskap är oviktiga. Tvärtom. Men det skulle inte behöva utesluta det viktiga samtalet om vem kyrkan är till för. Det räcker inte med att vi svarar "alla människor", utan jag tror det behövs samtal, utvärderingar och kritik över hur samhällets hierarkier och tänkande också påverkat vår syn på varandra. Annars kommer den nya kyrkan bara att bli en ny medelklasskyrka, där människor med samma intressen och utseende möts och organisation och beslut kommer att vara en kopia av ett företag. Jag tror inte det är det vi vill. Nu ska vi våga något nytt. Jag tror att Jesus Kristus själv är den som kallar oss till det. Vi ska hjälpa varandra att ta den plats vi var och en har rätt till och hjälpa dem som blivit fråntagna sin plats, att få den tillbaka.