Skapelsen, lidande och ungdomsledare i luften

Natten blev kort, men så är det ju ofta när man är på läger. Idag har vi funderat över Skaparen och skapelsen och även varit ute och vandrat i den. Aldrig är Gud så närvarande nära och helig på samma gång, som när vi firar nattvard i naturen. Idag fick min regnjacka vara altare och en barkbit vara fat åt oblaterna. Härligt gott och fint. Nu på kvällen har vi läst 1 Mos 3, om hur allt det vackra blev trasigt när de första människorna bestämde sig för att de hellre ville vara gudar än människor som Gud tänkt. "VI-tänket" och gemenskapen var bortblåst. In kom istället egoism, oviljan att ta ansvar och viljan att missbruka makten de/vi fått av Gud att vårda och förvalta skapelsen. På en av bilderna nedan kan du se hur vi skrivit lappar om lidande och placerat dem där vi tyckte att Gud eller människan bar ansvaret. Som ni ser blev det mest människan som bar ansvaret. Några lappar skulle kanske suttit i mitten... Imorgon ska vi packa, städa och dra vidare mot Kållereds Missionskyrka och fira gudstjänst. Kolla bilderna från promenad, nattvardsfirande och go gruppbild. Men vad i all sin dar gör vår ungdomsledare hängandes i luften???

Vallersvik

Jag är på konfaläger över helgen. Vi startade ikväll och har åter fått uppleva Vallersviks logiska uppmaningar som tex min favorit "kylskåpet delas på mitten, uppifrån och ner." 

På bilden ser ni en samarbetsövning där konfirmander ska försöka vända på en matta som de själva står på- utan att gå utanför mattan. De lyckades! Ja, ikväll har det varit mest lek och trams, men sånt hör ju till ett läger. Imorgon väntar skapelsen, vattenfärger, gitarr, sång och en pilgrimsvandring med nattvardsfirande vid havet. Jag fattar om ni är avundsjuka. Nu ska jag sova. tror att konfirmanderna redan sover. Faktiskt.

Alla har sin plats

Det är bara en dryg månad kvar till att alla ska ha lämnat sina remissvar inför den nya kyrkan. Spännande. Samtidigt pågår livet, förstås. Världskatastrofer, svält, krig men också människor nära oss som kämpar för sina liv. Människor som längtar efter att få bli älskade och accepterade för dem de är, men aldrig blivit det. Andra människor som av samhället klassats som mindre värda, dumma i huvudet eller bara inte blivit tagna på allvar och lyssnade på. Människor som helt enkelt inte fått ta den plats de inte bara har rätt till utan som Gud från början gav dem. En Gudagiven plats som någon eller några människor tog ifrån dem. När ska kyrkan våga kliva fram och låta alla dem ta sin plats, som de har rätt till? Jag menar inte att samtal och diskussioner kring organisation, ämbete, dop och ledarskap är oviktiga. Tvärtom. Men det skulle inte behöva utesluta det viktiga samtalet om vem kyrkan är till för. Det räcker inte med att vi svarar "alla människor", utan jag tror det behövs samtal, utvärderingar och kritik över hur samhällets hierarkier och tänkande också påverkat vår syn på varandra. Annars kommer den nya kyrkan bara att bli en ny medelklasskyrka, där människor med samma intressen och utseende möts och organisation och beslut kommer att vara en kopia av ett företag. Jag tror inte det är det vi vill. Nu ska vi våga något nytt. Jag tror att Jesus Kristus själv är den som kallar oss till det. Vi ska hjälpa varandra att ta den plats vi var och en har rätt till och hjälpa dem som blivit fråntagna sin plats, att få den tillbaka.

Samling

Igår hade vi samlingssöndag. det var nattvardsgudstjänst med sång av den "lilla" kören och Bibelutdelning för årets konfirmander. Jag är så tacksam att få vara pastor i en sådan god och varm församling. Speciellt kul var det att få hälsa våra sex nya konfirmander välkomna. I veckan som ligger framför kör alla verksamheter igång. Det som verkligen ska bli spännande är vår nysatsning på alpha. Församlingen har anordnat alphakurser sedan 2001, och sedan 5 år tillbaka också tillsammans med de andra två kyrkorna i Kållered. I år har vi hyrt in oss i Vuxenskolans lokaler och provar på att inbjuda till alpha på eftermiddagen. Sedan en vecka tillbaka har vi placerat ut "trottoarpratare" med reklam och delade också ut reklamlappar för alpha under invigningen av den nya trappan vid Kållereds Station. Om detta kommer att innebära att nya människor hittar till alphakursen, har jag ingen aning om. Men vi har i alla fall synts och gjort reklam för oss. Samt visat att vi inte måste sitta i våra kyrkolokaler och vänta på att människor ska komma till oss. På onsdag är det dags för första träffen för konfirmanderna också det något som jag ser framemot. Att få umgås med konfirmander i nästan ett helt år, är lärorikt, för de har så många bra frågor och tankar som utmanar oss ledare att tänka till. Inför konfirmationen har vi de senaste åren också låtit konfirmanderna skriva en mässa och ibland tänker jag att när det ska skrivas en handbok för gudstjänst i den nya kyrkan, så borde man låta tonåringar formulera böner och texter. En spännande höst i kyrkan. Men idag är jag ledig...

Mötesplats

”Goddag yxskaft!” Det är ett uttryck vi använder när någon svarat något som inte alls hänger ihop med vad den första sade. Det händer ibland, när man är disträ, inte har förstått eller bara inte lyssnat. Det som händer oss ganska ofta är att vi talar till varandra, men inte med varandra. För att kunna prata med varandra måste det till ett möte där vi både ger och tar emot. Inte bara ger. Inte bara tar emot. Då först blir det ett riktigt möte mellan människor. Detta låter enkelt, men är inte alltid det. Om ett riktigt möte ska kunna ske behövs tillit, mod, lyhördhet och mycket vilja och kärlek. Hur mycket vi har av allt det där, var och en, beror en hel del på tidigare möten vi haft och hur vi blivit mottagna, lyssnade på, sedda och älskade i från början av vårt liv.Kyrka och församling är tänkt att vara en plats som ger rum för sådana riktiga möten. Stämmer det? Jag tror att det i församlingen, precis som i alla andra sammanhang, finns goda möten, men också gånger då vi bara talar till varandra och kanske en och annan gång också ett ”Goddag yxskaft” - möte.  Det som är så speciellt med gemenskapen i kyrkan är att den är grundad i Jesus Kristus själv. Han som älskar gränslöst och älskat alla människor så mycket att han dog, för att vi skulle våga de riktiga mötena med varandra och få leva i kärlek och gemenskap. Jesus Kristus uppstod, lever och är grunden och centrum i vår gemenskap i församlingen. Jag tror att vi ska vara lite självkritiska och se; att i vår iver att tjäna, hjälpa och berätta om Jesus, har vi ibland blivit dem som endast gett och hjälpt.  Det har verkat som om vi inte behövt ta emot från andra människor. Det har skapat ett ”vi och dom”, ett ”högre och lägre” utan att vi egentligen velat det. Här tror jag att vi som församling, kan våga mycket mer av att också vara en gemenskap som ber om hjälp, som behöver andra och lyssnar på andra. Det kan vi och vågar vi när vi vågar tro att vår gemenskap inte grundar sig på vad vi gör, vad vi lyckas med, inte heller att vi är lika eller måste tycka lika. Vår grund är istället det som också gör det riktiga mötet möjligt: Jesus Kristus som älskar oss och kallar oss att tjäna varandra. Vilket betyder både att ge och ta emot. Så - väl mött i vår kyrka!