Missionskyrkan och Johannes Döparen

Helgen skulle varit en bra helg. Egentligen. Vi har lussevaka och café och uppträdande av rockband för högstadieelever ikväll mellan 19-00.00. Imorgon är det nattvardsgudstjänst med den sanningssägande Johannes Döparens sätt att framföra evangeliet. Johannes Döparen som jag alltid gillat för sitt sätt att tala rakt, tydligt och ärligt. Det är mer än vad man kan säga om Missionskyrkan, just nu. Det är budskapet om att kyrkostyrelsen tagit tillbaka sitt beslut kring samkönade äktenskap, som fördärvar dagen idag. Jag förstår inte heller evangelisternas brev som representerar "de tysta i landet", skriver de. Det där tror jag inte på. Jag tror att "de tysta" i kyrkan är dem beslutet gäller mest- de homosexuella. Jag förstår inte heller talet om demokrati. Ibland används demokrati för att försvara församlingarnas självständighet. Nu tycks demokrati försvaras i det att församlingarna hänger ihop. Kanske är det för att jag är metodist, men jag förstår inte resonemanget. Eller är det bara ett sätt att använda ett ord för att gömma sina åsikter bakom? Jag vet inte. Kanske inte dem heller.

Jag är i alla fall ledsen idag. Nej, jag är inte arg. Jag är ledsen för att vi inte lyckas vara kyrka- öppen och tydlig. Tydlig i bekännelsen till Jesus Kristus, leder automatiskt till öppenheten för alla. Ibland känns det som det aldrig blir någon ny kyrka. Som om vi inte vill vara kyrka. 

Som om vi inte vågar utmaningen; att våga mångfalden som är Guds rike!!

Om jag hade varit med och planerat kyrkokonferensen i Örebro hade Pia Sundhage fått sjunga/framföra evangelium enligt nedan. "Klarare, för varje dag blir vädret klarare. Vi ska begrava det som förtryckte och förslavade." Det låter nästan som Johannes Döparen...