torsdag 20 augusti 2009

Ny kyrka: inga gränser bara centrum?

Jag funderar ofta på den nya kyrkan och hur vi bäst är kyrka. Det känns oerhört viktigt att inte bli en ny "förening" med skarpa gränser i "innanför" och utanför". Det är nämligen inte att vara kyrka. Kyrka (grek. Kyriakos= Herrlig, Herrens) är att samlas kring centrum, som förstås är Jesus Kristus (Kyrie=Herre). Ändå är det som om vi inte kan låta bli att dra upp gränser och tala om för varandra var gränsen går och varna för alla felaktiga vägar. Vågar vi något annat den här gången? Vågar vi vara kyrka nu?
När min familj var ute och reste i Europa för några veckor sedan, så var min uppgift att vara kartläsare. Det var ingen större svårighet i Tyskland, då man bara kör på autobahn. Svårare var det när vi kom till Frankrike. Det var då vi skulle undvika alla "peage" vägarna, för att slippa betala. De små vägarna är också vackrare och lugnare att åka på när man färdas med husvagn. 
I början gav jag information om vilken avfart maken skulle svänga av på. Men jag gav också mer information. "Det är väldigt viktigt att du inte kör in när den blåa skylten kommer (peageväg) du ska heller inte ta den första avfarten som kommer." Efter ett tag insåg jag hur korkat det var att göra maken uppmärksam på de vägarna han inte skulle ta! Det räckte väl med att bara uppmärksamma den vägen vi skulle in på. Så blev detta också en bild för mig hur samtal och debatt i kyrkan ibland förs. Det är som om en del lägger all kraft och energi på att tala om vilka vägar vi inte ska ta, dvs "vi måste varna för att göra detta.." " det är inte rätt att.."Men snälla nån, varför göra det? Det talar om en liten tilltro till människan. Men också en liten tilltro till Gud själv och evangelium. I evangelium finns Guds tro på människan, hur Gud bemyndigar oss till växt, mognad och ansvar. Det är viktigt att peka på den rätta vägen också i den nya kyrkan. Men låt oss sluta med att lägga energi på att tala om alla vägar man inte ska gå. Det är på ett sätt ointressant. Kyrka är att ha Kristus i centrum. Det borde innebära att vi också vågar lita till evangelium och Guds förekommande nåd i varje människa. Det räcker med att ha Kristus som centrum, leva och samlas kring centrum. Det är inte vår uppgift att omyndigförklara människor. Speciellt inte när Gud bemyndigar!

1 kommentar:

  1. Skrev en kommentar tidigare men den försvann... Funder just över varför en del kristna och församlingar är så fokuserade vid ondskan snarare än det man säger sig tro på. Säg till ett barn att inte tänka på godis, vad tänker det då på? Eller som hos Alfons Åberg: Försvinn dumma spöke, för du finns ju inte. Håller med om att det är viktigast att se vägen vi ska gå än de vägar vi inte ska välja.
    Min webb går inte att skriva in men välkommen om du lyckas.
    bengt.påwebben.se

    SvaraRadera