Världens bäste reserv!!!

Under några veckor har jag, med spänning följt Robin Söderlings matcher i hopp om att han skulle kunna komma till Masterslutspel i London. Besvikelsen var stor, när han hamnade just utanför de åtta bästa som får vara med. När Rodderick anmälde sig skadad fick Robin vara med. Och vilken reserv! Först spelade han ut Nadal och visade därmed att matchen i Paris i våras var inte bara en lyckoträff. Igår var det match mot  Novak Djokovic. Fem gånger har de mötts tidigare och aldrig har Robin ens varit i närheten att vinna. Igår blev set siffrorna 7-6, 6-1 till Robin! Han storspelade! Tyvärr har jag ingen bra TV- kanal som visar matcherna, men i måndags var jag i Stockholm och kunde gå in på en Sportsbar på Centralen för att få se matchen. Igår satt jag och layoutade de sista på kyrkbladet och var samtidigt uppkopplad på www.tennis.com för att följa varje boll. Men visst hade det varit kul att få se matcherna med världens bäste reserv? Idag spelar grupp A (Robin tillhör grupp B). Två från varje grupp går vidare. Detta betyder att reserven Robin är klar för semifinal. Häftigt!!!!!

Gud behöver inga gränspoliser!

Idag kunde jag inte låta bli att tänka på den stackars älg jag en gång fick sitta i lång bilkö och vänta på. Han hade nämligen lyckats med konststycket att komma på "fel" sida om älgstaketet. Dvs det som var byggt och tänkt som skydd mot älgar för oss bilister, var nu ett hinder för den älgen att komma tillbaka in i skogen. Älgstaketet hindrade honom att komma tillbaka. Så fick polisen hjälpa älgen till en grind och tillbaka in i skogen igen. Staket och gränser är verkligen inte alltid bra.
Under senaste veckan har jag funderat mycket på gränser och gränsdragningar i kyrkan. Alla dessa "vi och dom" och alla dessa gränspoliser som dyker upp. Gränspoliser som säger sig tala i Guds namn och klivet ut för att berätta var gränsen går. De som ägnar hur mycket tid som helst åt att tala om vad vi inte får göra, vad vi inte får säga, vad som är obibliskt, vad som är syndigt.. Jag frågar mig varför? Finns det något annat motiv än att ni är livrädda själva och ständigt måste jämföra er med andra?
Hur vore det om dessa gränsdragare flyttade fokus mot det som är centrum- Jesus kristus. I Guds rike handlar det nämligen inte om att jämföra sig eller konkurrera med andra om platser "innanför gränsen". Den handlar inte heller om att bedöma vem som är rättfärdig och vem som inte är det. Den ständiga jämförelsen talar om ett sätt att leva där man inte vill ta ansvar över sitt eget liv, och där man tro sig bara har ett värde i jämförelse med någon annan. Så ser inte Gud på oss. Gud jämför oss inte med varandra. Helt enkelt för att varje individ är det bästa han någonsin skapat. Ja, i Guds rike är det omöjliga möjligt: eftersom vi alla är unika så kan vi inte jämföras med någon annan, dvs alla är bäst för dem vi är. Alla är bäst!
Därför skulle det vara gott om kyrka och församling kunde få vara en plats där vi möttes som alla de olika människor vi är. Tänk om vi vågade mötet med varandra och vågade dela med varandra utan att låtsas, utan behovet av att dra en gräns och bedöma, utan att konkurrera och jämföra, bara lita på att när vi möts tillsammans och Gud är med oss, så behöver vi inte kontrollera varandra.
Gud är mitt ibland oss alla; förekommer oss med sin nåd, älskar oss och bemyndigar oss till fria, levande människor- utan staket och gränser. För Guds rike handlar inte om att fokusera på vilken väg vi inte ska gå. Utan den vi får gå- tillsammans med varandra och Gud själv. Dessvärre tror jag nämligen att det inte bara är älgen som kom på "fel" sida staketet. Jag vet att många människor kom in, men fick "hjälp" att komma ut igen av en hel massa gränspoliser.

Herre, förbarma dig över oss...

Måndag- this is my life

Idag har jag nog bättre inställning, tror jag. Igår fick jag fira en god gudstjänst tillsammans med människor som betyder mycket för mig. Mer och mer förstår jag vikten av och glädjen i att få tillhöra en församling. Även om just denna församling råkar vara min arbetsplats- så är jag så tacksam och glad att jag är en del av den. Där är ett ställe där jag kan vila (Ja, fastän jag arbetar), få vara mig själv och få dela det som är roligt och det som är tungt. Jag klarar mig helt enkelt inte utan min församling. Så är det. Och det känns bra! 

Nu på eftermiddagen har jag suttit och förberett mig inför själavårdskurs på Överås, träff två.

Ikväll blir fokus på förlåtelse, försoning, skuld och skam. Viktiga ämnen, det också. 

Kanske borde vi också lyssnat på låten "This is my life"? Den är faktiskt inte bara nostalgi.

Hur är inställningen?

Idag har jag dålig inställning. Det mesta känns fel, utan att det är något speciellt. 

Kanske har jag till och med fel inställning? Eller behöver jag bara ställa in mig- och i så fall för vem???

Inställningen är viktig- annars kan mycket bli inställt. 

Claes Eriksson beskriver det ordet "inställt" på ett utmärkt sett i klippet nedan. Frågan är bara om han har en bra inställning- eller försöker han bara ställa sig in?

Klotterplank, bönetelefon och Moonlight.

Gudstjänsten i söndags var härlig! Temat var "bönen". Fullsatt kyrka, härliga scouter och en lyckad debut för Moonlight. Väggarna var täckta av papper som var tänkta som ”klotterplank” där man fick skriva vad man ville till Gud. Märkvärdigt hur bra en del kan formulera sig ”JESUS ÄGER” å ”Kom igen, Gud!”m.m Alla formulering helt i dagens vokabulär.Högtidsstunden för scouterna( och kanske också föräldrarna) låg förstås i invigning och märkesutdelning. Några patruller ansvarade för böner, förbön. Suveränt bra.En patrull hade ett kort drama om bön, där de ringde nummerupplysningen för att få tag på Guds telefonnummer, (därav telefonen på altaret) men fick sedan reda på hur enkelt det var att få tag på Gud. Så rätt de har i det. Det gavs också tid i gudstjänsten att skriva egna bönelappar eller skriva till Gud på klotterplanket. Bra sätt att be till Gud på, tycker jag.Moonlight hade en hel bänkrad full av "fans" med klasskompisar. Kul. Debuten gick bra, pastorn/mamman hade inte behövt vara orolig, bara stolt!Nu hoppas vi bara att de båda rockbanden i SMUrf kan få nya instrument, efter det tråkiga inbrottet i våras. Detta hade också tonårsscouterna med i sin förbön: "Gud, hjälp oss få instrumenten tillbaka."Tack, alla scouter, rockbandet, alla duktiga ledare- och inte minst alla föräldrar för förtroendet att få ha hand om era barn och ungdomar.