Gemensam
Framtid har just startat sitt liv som kyrka. Det är mycket som snabbt ska bestämmas och
formas, för att allt ska fungera och komma igång och bli liv. Alltför snabba
beslut kan tyvärr leda till en alltför homogen kyrka, för det tar tid att låta
tankar, teologier, idéer ”nötas” mot varandra för att formas till något nytt.
Det tar tid och det kräver tålamod, lyssnande hjärtan och öron och det behöver
vi hjälpas åt att utrusta oss med.
Framförallt
behöver vi skapa mötesplatser där vi kan dela av våra tre olika teologier, för
att låta det bli till något nytt, som vi idag inte riktigt vet vad det leder
till. Vi behöver skapa en gemenskap med rum för olikheter, mycket mer än vad
som nu finns. Bibeln talar om för oss att olikheterna bevaras i gemenskapen,
genom Andens verk: (Gal 3:27-28) När vi är ett i Kristus, innebär det alltså
inte att vi upphör att vara dem vi är, tvärtom vi kommer vi alla med våra liv
som format våra teologi, våra åsikter- på gott och ont. Egentligen är det självklart för oss och
något kyrkan alltid talat om. Ändå, är det så svårt att bevara våra olikheter,
så lätt formas varje församling till en homogen grupp. Det blir ju så mycket
enklare att vara tillsammans då, och att fatta beslut. Risken blir att de nya
människor som kommer till vår kyrka och finner en tro, endast är de som är
likadana som den homogena gruppen.
I
diskussioner och samtal omkring hur Gemensam framtid ska vara som kyrka, blir
det så lätt att vi frågar oss vem som egentligen har den rätta åsikten. Är det
Missionarna? Baptisterna? Metodisterna? De som talar högst? Eller de som är
tysta?
Tänk om den rätta åsikten inte
finns! Tänk om alla har rätt svar, fast på olika frågor? Det resultat vi kommer
fram till ska inte vara någon kompromiss, utan en integration av tre
sidor. Detta betyder inte att vi ska
plocka några tankar från respektive modersamfund, göra en mix och få en ny kyrka.
Nej, vi ska låta de tre alternativen nötas mot varandra till något helt nytt. I
kyrkan kompromissar vi lätt, eftersom vi tolkar enhet som att alla måste vara
eniga. Dessa två ord; enhet och enig, är förvillande lika, men betyder inte
riktigt samma sak. Enig; betyder ofta att vara av samma åsikt,
medan enhet; betyder helhet. Helheten kan som bekant bestå av många olika
delar…
I
strategisk plattform för Gemensam Framtid finns många fina formuleringar, bla:
Gemensam framtid präglas av mångfald. Vi är alla olika
som människor och det avspeglas i kyrkan. Alla ska få plats. Kärnan är densamma
och där är vi alla ett, trosbekännelsen är grunden, evig och orubblig.
Detta innebär att vi håller ihop vår
mångfald och öppnar för fler människor i vår gemenskap.
Detta är väldigt bra formuleringar som beskriver
ett sätt att vara kyrka på, som vi inte lyckats med i våra tre moder samfund.
Frågan är bara hur vi kan lyckas med detta, när vi misslyckats så att bevara
den mångfald som redan fanns bland de människor som ingår i vår gemenskap. Hur
är det möjligt att bryta detta sätt att vara kyrka på?
Vi
läser vidare i den strategisk plattform:
Gemensam
framtid
Vill
vara relationell, en plats där hela livet ryms, en plats för brustenhet, för
glädje och lust. En gemenskap där man kan
dela livets alla skeden och där äkta relationer byggs. Oavsett i vilken
livssituation man befinner sig skall man kunna komma till kyrkan som man är,
och bli bemött efter sina behov.
Detta
innebär att vi alltid måste vara redo att öppna nya dörrar in i vår gemenskap.
Även detta är en mycket
bra formulering, som kan skapa förändring i vår gemenskap, om vi tar den på
allvar. Tyvärr har vi alltför länge odlat en ”trevlighetskultur” där jag hört
flera människor säga att de inte varit i kyrkan på länge, eftersom de varit
ledsna, sjuka och inte känt att de kunnat delta i den situation de befunnit sig
i. Det är svårt att komma till kyrkan och visa sig ledsen, arg, misslyckad-
eller vad det nu kan vara. Det blir lätt bara tyst.
Själv har jag också möts av
en tystnad då jag öppet berättat om min Bipolära sjukdom med
depressionsperioder. Återkomsten efter en sådan sjukdomsperiod möts av tystnad,
även för en pastor.
I "trevlighetskulturen" har det också funnits (finns?) bestämda uppfattningar om hur man ska leva och bo tillsammans. Idealet är mamma, pappa, barn och det är lätt att känna sig "fel" om man inte lever på det sättet. Idealet, blir just ett ideal och därför blundas det för familjer som är olyckliga eller gör varandra illa. Trevlighetskulturen förstör för oss på många sätt, helt enkelt för att den inte är äkta. Vi behöver tala mer om hur vi förverkligar dessa utmärkta rader ut Strategisk Plattform.
Nu har vi tillsammans, bla i strategisk plattform,
sagt att vi vill förändring, vi vill ny kyrka. Jag funderar mycket på hur våra tre typiska teologier kan ”nötas” mot
varandra, för att forma något nytt som är levande och aktuellt för dagens människa.
Kulturen, av bla föreningskyrka, har vi gemensamt, men den kulturen är inte
passande för dagens samhälle. En enig kultur har vi haft länge, och kanske är
det som fört oss samman? Men en enig teologi har vi inte, och det är det som är
så spännande. Låt oss mötas för att dela
; teologier, tankar och rädslor och låta alltsammans nötas mot varandra- så vi
verkligen blir en ny kyrka.
