Jag sitter på min balkong och skriver. Det tillhör inte ovanligheterna att jag är här. Tvärtom. Fast, för det mesta står jag upp, lutad mot räcket. Jag vet inte vad det beror på, men jag tänker så bra här. Här är det fritt och öppet och lätt att andas. När jag ser jag rätt ut, så ser jag andra sidan av Kållered. Alla som bor i Kållered, vet att den består av två delar; ett öst och ett väst med en motorväg och tågräls emellan. På motorvägen passerar 60.000 fordon/dygn, så det finns ett och annat att se på. Kungsbackapendeln kommer varje halvtimme ”59” och ”29”. Fast det är ju varken tågen eller alla fordonen jag står och tänker på när jag står på min balkong. Utan det är livet. Jag känner att jag får perspektiv och kan andas här ute och uppe. Bilarna och tågen kommer och går och blir till en puls, en rytm av liv. Det är på balkongen jag går ut för att fundera över problem som ska lösas, predikningar som ska till, föreläsningar som ska formas. Det är också här jag oftast pratar bäst med Gud; ibland högt ibland inom mig, ja, här har jag stått och varit tacksam, varm och lycklig. Men här har jag också stått och gråtit över svåra saker i mig själv eller för någon annan. Jag tänker på det som jag lärt mig om att en god ledare måste ”gå ut på balkongen ibland”, dvs lära sig att ta ett steg tillbaka och se på allt som händer lite från sidan eller ovanifrån. När man gjort det och fått lite perspektiv, så gäller det att gå ner på ”dansgolvet” igen och vara illsammans med andra. Man kan inte vara distanserad som ledare hela tiden. Därför tillbringar inte jag heller all tid på balkongen! Ofta räcker det med att öppna dörren och kliva in i huset, för att öronen ska bli fulla med högljudd rock, Tv eller något annat. Och det är ju i närheten med människor som livet finns. Men ibland behöver man kliva ut på balkongen. Alla människor borde ha en egen ”balkong”! Om det skulle vara så att du passerar Kållered på motorvägen, så kan du kika upp mot östra sidan i höjd med McDonalds och IKEA. Kanske ser du mig på balkongen och då ska jag vinka till dig… Nu ska jag lämna min balkong för två veckor och åka till Oslo på ”Leadership in the Context of Global and Intimate Power” och andra veckan blir det ”Global Leadership in a Worldwide Church: Discerning the Spirit in Our Time” . Precis som en av våra lärare skrev, så kommer vi att sitta mitt i Oslo med allt vad det idag innebär: ett Oslo i sorg, förvirring och med många frågor. Det blir både intressant och märkligt… Här nedan ser ni bilder på både vy från min balkong, samt en skön viloplats!
