Tack, Uffe!

Igår kväll samlades vi igen. Många olika åldrar, men alla med en sak gemensamt: vi kan inte tänka oss en sommar utan Lundell. I nästan tre timmar fanns jag i en tidlös tillvaro och allt var bara gott. 

Vi står där tillsammans, och fastän man aldrig pratat ett ord med den som står bredvid, så känner man samhörighet och gemenskap. Och vi sjunger tillsammans, för vi kan alla texter utantill. Även de som skrevs på 70-talet.  

 Ulf Lundell blev min idol redan för 30 år sedan. Han rockade och trotsade mig igenom tonårstiden. Sen dess har han bara hängt med. Jag kan inte leva utan hans musik. (ja, kanske lite överdrivet, jag vet...)

När jag kör ensam i bilen är det nästan alltid med en Lundell CD på hög ljudnivå och jag sjunger högt och känner mig fri. Likadant är det när jag sitter i kyrkan på exp. Då är det också ofta Lundell som sjunger. I alla fall om ingen annan är där. 

Lundell är en samhällskritiker, profet, evangelist,romantiker och en riktig rock´n rollare, i en och samma människa. Jag har varit på många konserter genom åren. Lyssnat, sjungit,  dansat och stått längst fram vid scenen. Och ja, jag erkänner att jag en gång stått på scen med Lundell och några andra och sjungit "Snart kommer änglarna att landa". Men nu är jag tant och allt går lugnare till. Så också igår. Och för er som undrar kan jag berätta att min sång med Lundell på scen finns inte på youtube, för det här var länge sen ;). Vad är det som är så bra med Ulf Lundells musik, frågar en del ibland. Svaret kanske helt enkelt är att jag lyssnat på honom i 30år. Hans musik är en stor del av mitt liv. Och nu har han till och med slutat säga att han åker på avskedsturné. Igår lovade han komma tillbaka nästa år...