Rum för möten

På bilden här intill ser ni vårt köksbord och en del av köket. Vi bor i ett stort hus med många och en del ganska stora rum. Frågan är om inte köket är ett av de minsta rummen. Ändå är det där vi är mest. 

Vi har ett stort köksbord med plats för ca 8 pers. Men- varför inte då fälla ner den lilla extraklaffen och därmed få större utrymme i köket? Jo. därför att det är bra att det finns extra platser förberett redan innan det kommer någon på besök. Köksbordet ser ut så här hos oss för att vi välkomnar fler att äta med oss. Extra stolarna finns redo och är bara att fälla ut. Bra va?

Ja, i köket tillbringar vi mycket tid- trots att det kanske är det minsta rummet i huset. Det betyder alltså att vi gör så mycket mer än bara äter i köket. Det är vid detta köksbord som barnen gör sina läxor. De har båda två egna skrivbord på sina rum- men det är så mycket mysigare att sitta i köket tydligen. Ofta sitter vi allihop kring köksbordet och gör våra "läxor", dvs H och G gör sina läxor och maken eller jag hejar på; alla sittandes vid köksbordet. 

Det är också oftast vid köksbordet det blir de bästa samtalen. Man möts på ett bra och enkelt sätt- och ser varandra i ögonen. 

Det är också vid detta köksbord jag gör det sista på predikan, mycket tidiga söndagsmorgnar när ingen ens tänkt tanken att stiga upp. (ja, det är den enda dagen jag gillar att stiga upp tidigt...)

Häromdagen när jag bestämt mig för att göra en "storskrubbning" på vårt köksbord med såpa och svamp, så såg jag att det var repor, gropar, fläckar som inte går bort och till och med inristade bokstäver som kommit av att någon skrivit och tryckt för hårt med pennan. Nej, jag blev inte irriterad utan tänkte mer att här finns märken och minnen. Bordet kändes plötsligt viktigt och värdefullt. Som sagt- utrymmet vid köksbordet är alltid förberett och extrastolarna beredda. Välkommen till vårt köksbord- en del av vår familj tror jag.

Men imorgon har vi sommarfest -  då får vi nog använda alla bord vi har, annars får vi inte plats. 

Men redan tidigt, tidigt söndagmorgon då sitter jag där igen- och plitar det sista på predikan.

Bara bordet och jag.