Igår var vi en sväng till Lönstrup och "klättrade" till fyren. Den är helt inbäddad i sand och man får göra en rejäl klättring i sand för att komma upp och se den. Alla ni som vet att jag är förskräckligt rädd för höjder, förstår kanske vilken kamp jag hade för att våga upp. "Du kan, mamma" ropade sonen. "Do kräxlar väl inte" ropar dottern på familjens hemmagjorda muminspråk. Jodå, jag kom upp. Kolla bilderna nedan får ni se.
Men nu är jag hemma igen i Kållered. Många minnen att lagra inför vintern; Paris med vackert väder och härlig atmosfär, Danmark med storm och hav, Belgien med en rolig poolskötare som inte kunde något (?) språk utan talade med ljud och rörelser, Hipp, hipp på DVD och barnen och jag skrattar så vi kiknar och så all kartläsning med återkommande "Baustell" och "Umleitung". Plötsligt kom jag ihåg lite av den tyska jag läst i 5 år. Min franska är däremot inte god, men betydligt bättre än fransmännens engelska!!
Nåväl. "Borta bra men hemma bäst".
Det var när jag klev ur bilen som jag såg det: Djungeln! Dvs vår trädgård. ALLT hade växt till oigenkännlighet. Så nu vet vi vad vi ska göra de närmaste dagarna...
Katten Sally kom inspringandes och jamade. Hon hade bara positiva saker att berätta om kattvakten I och farbror Å med fru A. Tack, för det. Och tack för det spännande innehållet i kylskåpet! När jag skulle lägga in vår mat i kylskåpet såg jag ny och annan mat. Rester från alla våra inneboende antar jag.
Oouuff... jag glömde. Drick inte den där juicen!! Smakernas symfoni eller vad den heter... den kan orsaka "kräxlar".
SvaraRaderaGott att ni är tillbaka.
//Ad Hoc