Lite bilder

Jag är hemma och sjukskriven, så det blir inte så mycket tankar på denna blogg just nu. Tror jag håller lite låg profil den här veckan. Men, här intill finns lite vinterbilder. Klicka på en bild om du vill se bildspelet större.

Halva eller hela verkligheten?

"Långsöndag". Ja, så skulle jag kalla denna dag, med arbete och lite sömnbrist. Men, imorgon är jag nog ikapp igen. Det kändes väldigt gott att få möta församlingen igen; lite som att komma hem och bli välkomnad och emottagen. Gott! Bollarna byttes ut mot ett tvåfärgat papper idag. Annars var innehållet i predikan som jag tänkt och planerat igår. Det är häftig att få vara med i det "förbjudna mötet" mellan en samarisk kvinna och en judisk man. Hur samtalet till en början handlar om att hon inget förstår, därför hon ser allt ur hennes egen begränsade verklighet. Under samtalets gång anar hon att verkligheten är så mycket större än den del hon kan kontrollera. Jesus visar på det, på hela verkligheten. Den verklighet som inte längre har några begränsningar för Jesus sprängt till och med dödens gräns. Verkligheten är inte bara det jag ser, min verklighet- oavsett om den är god eller svår. Utan verkligheten är en hel värld full av människor i glädje, sorg, besvikelse, ångest, skratt och jubel och verkligheten vilar i Guds hand. Gud bär oss. Vad betyder det för mig att hela verkligheten är så mycket större än jag kan greppa och förstå? Att den hela verkligheten vilar i det hopp som inte ens döden kan göra slut på?. 

När jag kliver ut ur min egen begränsade verklighet så är jag inte längre ensam- Gud är med - och jag ser en hel värld!

I shall not walk alone som blind boys of alabama sjunger.

she ain´t heavy she is my sister!!!

Äntligen hemma!!!! Har nu suttit och skrivit på predikan till imorgon och jag vågar inte tänka på hur många timmar jag varit vaken. Predikan handlar om  en boll med två färger... eller egentligen kvinnan vid sykars brunn.. eller att se hela verkligheten... eller Ande och sanning. eller egentligen alltihop.

Kom imorgon så får du höra!

Resan hem gick bra, förutom att E hade övervikt med sin ena väska. (det var väl där alla böcker låg...) Vi lyckades få bort övervikten genom att fördela lite i mina väskor också. She ain´t heavy anymore....

Jag är trött och ska nu försöka sova,

Rollspel och visioner

Ännu en dag med Jaqueline Lewis och John Janka i ämnet Leading in diversity. Idag har det mesta handlat om vision, förändring. Mycket av det som sagts idag känns som en repetition av det vi talade om "vision, mission, team" i maj när vi var här. Just nu är vi trötta på alla grupparbeten, men det som var roligt idag var att vi gjorde en hel del rollspel. Ni kan se det på bilderna nedan. På eftermiddagen var vi och åt med klassen igen. Amerikanarna tar förstås bilen dit, fastän det bara tar ca 15 min att gå. Endast en amerikan fick vi med oss idag när vi europeér promenerade dit. Nu på kvällen har vi haft en europeisk-kaffekväll i vårt kök. Det är alltid mycket skratt och det känns jättegott att vara tillsammans bara vi. Det blir mycket skämt om bla amerikanarnas enorma artighet och vänlighet. Nu vill jag åka hem, och det ska vi också göra imorgonkväll. Först är det sista lektionerna till kl.12.00. Vi flyger 22.00. Nya regler från Washington DC är att man måste vara på flygplatsen 3 timmar innan. Security är enormt hög nu. Jag hoppas på mindre visitering än när jag blev stoppad i Frankfurt. Det där med integritet är inte alltid lätt. 

Dr Shepherd på Pentagon city

Idag har vi fortsatt i "leading in diversity". På morgonen pratade vi om utanförskap. En av alla dessa böcker vi läst heter "reading the Bible from the margins" och det är en jättebra bok som hjälper en att läsa Bibeln ur nya vinklar. På eftermiddagen funderade vi och gjorde lite övningar tillsammans om detta med att ha makt. Efter föreläsningar och diskussioner fick vi skjuts ut till Pentagon City. Jag fick min hoodtröja "avlarmad" och alla fick vi köpt några grejer till. Efter en middag på "Champps" hamnade vi en bokhandel för att E skulle köpa en karta. Det var där jag äntligen mötte honom - Dr Derek Shepherd. Han och några av hans kollegor har ju fått mig trollbunden varje onsdagkväll. Nu fick jag alltså se honom i en bokhandel i Pentagon City. Detta trots att han bor i Seattle... Ja, konstiga saker kan hända. Till dig H säger jag bara: Derek och hans kollegor följer med hem till Stomvägen. På torsdag är det förresten premiäravsnitt av Grey´s anatomy här och då ska jag se på Derek och hans kollegor igen..

Nu ska jag försöka sova så jag kan var lite piggare imorgon. En förkylning är på väg- och imorgon ska jag vara på hugget igen.

Leading in diversity

Urtrött. Det är det enda ord jag kommer på just nu för att beskriva hur läget är. Det blev natt innan jag somnade igår. Idag och hela veckan, handlar det om leading in diversity. Flera av böckerna vi läst inför denna vecka har varit väldigt fokuserade från en USA kontext. Ändå kände jag på föreläsningarna idag att detta angår förstås mig också. I Kållered är 17% av invånarna människor med utländsk bakgrund. Men så ser det inte ut i församlingen... Varför är vår församling inte till för dem? Den åldersgrupp som är störst i Kållered är lågutbildade 25-44 åringar, dvs den åldersgruppen vi saknar- vad beror det på? Det är så mycket annat som skiljer oss alla, som jag hoppas vi också ska prata om under denna vecka; gender, klass, utbildning, teologi m.m. Direkt efter föreläsningarna idag hade vi en "ladydinner" på samma thairestaurang som maj månads "ladydinner". Så flexibla är vi. Nu är jag hemma på rummet igen och ska läsa inför morgondagen, (uppgifterna är lite röriga) och göra skiss på mitt DMin project paper, men jag är så trött. Dr Parks har nämligen bestämt med oss europeer att vi ska ha en träff för att komma igång med våra project. Tyvärr glömde han att säga vilken dag, så jag måste nog göra det färdigt kväll, ifall det är imorgon vi ska mötas. Sen ska jag också predika på söndag, med en eventuell jetlag. Roligt, men just nu är jag verkligen heltrött. Imorse skulle jag ta på mig min nya hoodtröja som jag köpt på pentagon city, men, då upptäckte jag att larmknappen satt kvar!!! (nu vet jag vad ni tror men jag hade faktiskt kvittot kvar). Den händelsen ser jag som ett tecken på att jag måste åka tillbaka dit imorgon eftermiddag igen! Till sist: vi har en mus i köket; SALLY KOM HIT!!!!!

Blessed

När jag skriver detta är det fortfarande någon timme kvar på söndagen, men hos er är det måndags morgon. Söndag är gudstjänstdag, så också idag. Precis som jag skrev igår så firade vi gudstjänst i Zion Baptist Church . Det var en omvälvande upplevelse. Omvälvande på ett positivt sätt. På något sätt känns det märkligt att skriva och berätta om det, för ett sådant möte, en sådan upplevelse är alltför stark för att kunna formuleras. Kanske ska man inte heller dela de djupaste andliga upplevelserna? I alla fall inte meddetsamma. Jag vill i alla fall berätta att redan när jag blev hälsad välkommen av en kyrkvärd, så kände jag mig så välkommen och älskad att tårarna började rinna- och så fortsatte det bara. Allt var bara gott och tiden stod stilla. Jag vet inte riktigt om jag hämtat mig än, men gott var det! Predikade gjorde vår "klasskamrat" Keith- och det gjorde han suveränt bra. Jag är med andra ord "fulltankad" och välsignad och redo att ta emot nästa vecka där temat är "Leadership Diversity in the 21^st Century".