"Långsöndag". Ja, så skulle jag kalla denna dag, med arbete och lite sömnbrist. Men, imorgon är jag nog ikapp igen. Det kändes väldigt gott att få möta församlingen igen; lite som att komma hem och bli välkomnad och emottagen. Gott! Bollarna byttes ut mot ett tvåfärgat papper idag. Annars var innehållet i predikan som jag tänkt och planerat igår. Det är häftig att få vara med i det "förbjudna mötet" mellan en samarisk kvinna och en judisk man. Hur samtalet till en början handlar om att hon inget förstår, därför hon ser allt ur hennes egen begränsade verklighet. Under samtalets gång anar hon att verkligheten är så mycket större än den del hon kan kontrollera. Jesus visar på det, på hela verkligheten. Den verklighet som inte längre har några begränsningar för Jesus sprängt till och med dödens gräns. Verkligheten är inte bara det jag ser, min verklighet- oavsett om den är god eller svår. Utan verkligheten är en hel värld full av människor i glädje, sorg, besvikelse, ångest, skratt och jubel och verkligheten vilar i Guds hand. Gud bär oss. Vad betyder det för mig att hela verkligheten är så mycket större än jag kan greppa och förstå? Att den hela verkligheten vilar i det hopp som inte ens döden kan göra slut på?. När jag kliver ut ur min egen begränsade verklighet så är jag inte längre ensam- Gud är med - och jag ser en hel värld!
I shall not walk alone som blind boys of alabama sjunger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar