Livet är inte rättvist, säger vi ibland som en liten tröst till oss själva och den som har det svårt. Nej, livet är inte rättvist, men vi måste göra allt vi kan för att alla verkligen ska få ha sin rätt. Det gäller i synnerhet oss som kyrka. Men, så lätt vi kommer in i samma tänk som övriga världen. Vi delar in människor i normala- onormala, starka- svaga osv. Eftersom alla människor är skapade helt unika och originella så finns det väl inget som är normalt och annat som är onormalt? Det som är normalt är det som passar i normen; men Bibeln talar om att det inte finns någon norm för människor. Helt enkelt därför att alla är av Gud önskade, skapade, älskade och alldeles oersättliga. Vi vill så gärna gruppera andra människor och oss själva, sätta en stämpel: normal eller onormal? Allt för att vi ska ha kontroll och veta vad vi har människor. Men det är alldeles upp och ner. Vi är unika och annorlunda allihop! Ingen finns till för att den ska jämföras med någon annan. Utan varje människa finns till för att Gud så ville och varje människa har sin unika gåva. Vågar vi leva så, så förstår vi att livet handlar inte om att jämföra, gruppera och ha kontroll över varandra. Utan att vara beroende av varandra. Gud har gett oss åt varandra! Nedan finns ett klipp från rapport. Det handlar om Olle, som blev bestulen på sitt liv. Han ansågs onormal. Hamnade på anstalt. Hedra Olle kan vi göra genom att inse att så här illa kan det bli, när vi grupperas och stämplas. Gud hjälpe att vi slutar upp med det. Och bemyndigar Olle, mig, dig och alla människor - till Guds älskade original!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar