Jesus som "Klangbotten" och middagslur

Idag har jag varit ledig, efter en ganska intensiv helg. I lördags var det  "skräckparty" och församlingsmöte med samtal och remissarbete. Innan ni drar konstiga slutsatser, vill jag säga att "skräckpartyt" inte har ett dugg med församlingsmötet att göra. "Skräckpartyt" var något som sonen var på, utklädd och sminkad till zoombie. Själv föredrog jag församlingsmöte, med gott samtal om den nya kyrkan. Igår var det tacksägelsedag, med tema lovsång. I vår kyrka hade vi två gudstjänster. I gudstjänsten på förmiddagen predikade jag om Jesu försoningsdöd som en "klangbotten" för vår lovsång. En lovsång som kan sjungas i smärta och kamp, eller glädje. Tonen blir ren då vi är sanna i hur vi har det och låter tonen studsa mot klangbotten, Jesus. På kvällen var det en sånggudstjänst under temat "Pärlor ur den andliga sångskatten". Då fick vi sjunga alla de där "pärlorna", dvs de gamla goa väckelsesångerna. Idag har jag försökt att vara ledig, men sneglat en del på min bokhög för studier. Eftersom vädret var fint gick jag ut på balkongen och läste i min gungstol. (se bild). Men, efter efter en stund, blev frestelsen för stor att byta gungstol mot soffan (se bild). Där sov jag gott i solen. En riktig middagslur...