För stor för att leka?

Så är jag tillbaka i Sverige och Kållered igen. Om några timmar ska jag vara på daglediga och prata om "Emils, Idas och Pippis mamma", dvs Astrid Lindgren. Barnboksförfattaren som var så mycket mer än en författare. Hon kämpade för barns och djurs rättigheter och hade ett enormt rättvisepatos. Hennes böcker handlar om barn som leker och busar, men också bekymmer och oro som barn kan ha. Att jag är särskilt förtjust i Astrids böcker, kanske också beror på att jag bott i Lönnerberga/Silverdalen i min uppväxt. Jag har mitt eget "Katthult" mellan Lönneberga och Karlstorp, där jag tillbringat många sommar. På bilden ser ni tre gårdar i Sevedstorp, ca 1 mil där jag kommer ifrån. På bilden syns Södergården, Krongården och Östergården. I mittengården bodde Astrid Lindgrens pappa sina sju första år. Kanske känner du igen gårdarna, och i så fall beror det säkert på att det var just här som barnen i Bullerbyn spelades in. En faster till Astrid var 105 år när filminspelningarna skulle börja. Hon sa till Astrid att hon gärna ville vara med i filmen- som en liten flicka igen...

Astrid sa själv att hon tyckte om att leka och att hon var så förtjust i Emil och Kattult därför att det påminde henne om hennes barndom i Småland. När hon var 13 år upptäckte hon helt plötsligt att hon var för stor för att leka. Det blev en enorm sorg för henne. När hon sedan fick egna barn, så upptäckte hon att hon kunde leka igen. Hon var inte som andra mammor som satt på parkbänken och tittade på när hennes barn lekte i lekparken. Hon lekte själv. 

Pippi Långstrump, Emil i Lönneberga, Maddicken- ja alla figurer kom bara till henne och presenterade sig, berättar hon. Många är det också som försökt analysera och kritisera de böcker Astrid skrivit. De frågade henne vad hon menade och vad hon hade för syfte. "Jag menade inte ett enda dugg", sa hon själv. Hon ville bara roa barnet i sig själv och hoppades att andra barn också skulle roas! Ja, mycket mer finns att säga om Astrid. Hon är lite av min idol. Men så är hon ju också från Småland...