Självkänsla hos Andy,Roger å konfirmanderna

Igår var jag på konfirmation. En konfirmationsgudstjänst där jag inte hade ansvar för någonting, mer än att sitta på min plats i kyrkan som vän till konfirmandfamiljen. Och så blir jag sådär rörd och måste gråta en skvätt...

För det är något speciellt med konfimander, tycker jag. Jag har haft 17 olika konfirmandgrupper genom åren och det blir ju en hel massa tjejer och killar om man räknar ihop alla. Förut trodde jag att jag blev rörd på konfirmationen därför att jag hade en relation till "mina" konfirmander. Men jag tror det är mer än så. Hos konfirmanderna finns en ärlighet, äkthet och en hängivenhet som är häftig! Det finns inte så många tillfällen där vi diskuterar livet på djupet; relationer, liv, död, tro och tvivel. I en konfagrupp gör man det hela tiden. Ibland går diskussionerna höga och det finns en ärlighet både i att kunna tro och att bara vägra tro. Visst- det finns mycket man kan lära ut under konfatiden. Det viktigaste tycket jag är att alla får veta att Gud tror på dem och älskar dem. Att ge konfirmanderna en självkänsla att våga vara sig själva; så att de vågar tro att Gud själv tror på dem, att de kan göra skillnad, att de har ansvar, att de blir räknade med. Drabbas av evangelium, helt enkelt. Jag tyckte mig se och känna den igår i kyrkan; självkänslan som till skillnad från självförtroende, inte handlar om vad man kan och lyckas med. Utan självkänsla är den jag är: älskad av en Gud som tror på mig och litar på att jag kan leva mitt liv! Konfirmanderna var predikan, evangelium för mig igår. Ärligheten, fnissandet, blygheten och kaxigheten- samtidigt! Jag drabbades av det levande livet, genom Han som ger liv i överflöd- det gjorde mig rörd. Tack alla konfirmander för det!

En helt annan sak: Hoppas ni inte missade den fina finalen i Wimbledon idag. En kaxig Rodderick med både självförtroende och självkänsla som vågade spela ut- och en Federer skakad av det historiska ögonblicket och hämmad i sitt spel. Till slut vann Mästaren ändå. Kanske för att han visste att han var bäst. Han bröt Roddericks serve en enda gång: I det sista gamet. Häftig! Nu är han den störste tennisspelaren i alla tider. Grattis!