På vår resa ner i Europa har vi först åkt österut. Vi gjorde ett besök på Kolmårdens Djurpark och sedan en nostalgiresa till Linköping.
I Linköping bodde vi i 9 år. Där hade vi vårt första hem, där föddes våra barn och där totalrenoverade vi ett radhus. sen flyttade vi...
Huset åkte vi förbi i Linköpingsbesöket. Så mycket goda, glada och härliga minnen som far genom huvudet, kanske fanns där ett och annat som hänt som inte var lika gott- men det mindes jag inte. Tala om nostalgi.
Kyrkan där jag arbetade i 9 år är en fantastiskt fin kyrka. Det var mycket gott som hände och jag hade hela tiden en god känsla att det var gott och att något var på gång. Men jag visste inte vad. Vi flyttade därifrån 2003. Församlingen blev ännu mindre, medelålder var hög och det var ont om pengar. När jag fick höra att församlingen tänkte sälja kyrkan, så tog det tag i mig. Egentligen var det inte så konstigt, utan ett klokt beslut. Men jag tänkte på alla gånger jag suttit i kyrkan och bett, tittat på altartavlan med Jesus som välsignar. Jag kan när som helst känna den där varma känslan av att något är på gång. Men inte hände det mycket som syntes.Vi hade öppen kyrka för stillhet och bön, "Rum för dig..." gustjänster i stillhet. Jadå, några nya kom, men det var ingen rusning.
Varför kom aldrig det där goda jag kände?? Det har jag funderat mycket på. Det fanns en längtan att kunna nå ut så att denna goda, fina kyrka kunde användas för många. Viljan fanns, längtan fanns och känslan av att det skulle komma fanns också. Men det kom inte. Inte då.
Nu var jag i kyrkan igen, i ett kombinerat kyrkorum och caféet, som bedrivs av stadsmissionen. Jag blev så tagen att jag började gråta... Nu hade det där som vi väntat på kommit. Nu var den rätta tiden, tydligen. Det kallas KAIROS (Guds tid)
Nu var allt precis så som jag drömt om, längtat efter och bett för: Den fina kyrkan användes för många, till något gott. Personalen på caféet sa att de verkligen kunde känna den goda atmosfären och alla böner som betts under så många år.
Tack Gud, och tack goa församling för att ni vågade!!!! Jag kände den varma goda känslan igen. Gud håller löfte- men vi vet inte alltid tiden. Kolla nedan på härliga bilder.
Hej. Hoppas ni har det bra... i Europa.
SvaraRaderaSally och jag har det bra. Vi har plockat en fästing, sovit och ätit och rullat runt på hallmattan och jamat i kapp. Jag har fått en liten blixtsnabb puss på pannan också... stort. Så var det den där tomma äpplekaka-asken ca. 500 gr. Vi fattar ingenting. Sally ser ut som ett frågetecken.
Allt OK och må gott.
//Ad Hoc och Sally.
Det ser jättefint ut! Vad härligt att det har blivit så bra där. Hoppas ni reser med bättre väder än det klassiska sommarväder, som brukar lägga sig som ett täcke över Götet.
SvaraRaderaMassa kramar!
/ Cicci
Hallå du! Jag har svept förbi din blogg med jämna mellanrum... hållt utkik, sett om det rört på sig. Nya bilder idag!! Yiiiaahoo!!!
SvaraRaderaHar aldrig sett Eiffeltornet på bild underifrån tidigare. Tack för den vinkeln.
Hoppas du o gänget mår bra. Sally har varit bussig mot mig men jag kan ju meddela dig att hennes revir är större än vad du meddelat i ett tidigare inlägg... för hon och jag har varit ute och promenerat. "Gå hem nu Sally." sa jag. "Nej." sa Sally. Vi har gått fram o tillbaka många gånger. Däremellan har vi legat utslagna i laxpatékoma. Men nu är nog Sally ute o går med farbror Å. "O mamma mia, katter pratar, Si, Si".
Ha en god fortsättning hela vägen hem.
Kram till alla från Ad Hoc
Bara undrar lite för mig själv... varför har du bild på polisbilen?
SvaraRaderaSov gott.
//Ad Hoc