Himlen står på tå

Tänk att med stor möda knappt klara av att stå på golvet utan att svajja. Framför dig har du en jätteleende kvinna på huk med utsträckta armar- hon som är hela din värld. Hon lockar och ropar: Kom! Du är rädd men tar ett kliv ut- och du har tagit ditt allra första steg i livet! Undrar hur det känns i det där ögonblicket. Rädsla blandat med glädje, kanske?  I vilket fall som helst ett stort mått av tillit. 

Jag tycker det är häftigt att det är sådana vi är från början. Världen är inte större än mamma och pappa, men vi litar på att världen tar emot oss och att den är god. Kanske helt enkelt för att Guds Ande finns i oss med sin nåd och kärlek redan från början. I dopet ber vi : Tack Gud för att du låtit NN födas och att du redan från början av hennes liv omslutit henne med din nåd och kärlek. När vi idag döper NN i vatten ber vi att du också döper henne i helig Ande, så att hon kan växa till i den sanning som befriar och den kärlek som försonar och själv en gång bekänna sin tro på Jesus Kristus.                                                                                        

Gud tror på människan. Han känner tillit till det lilla barnet, för att den är hans värdefulla och älskade skapelse. Guds nåd och kärlek gör att barnet förutsätter tillit till människor. Om det finns någon där att lita till, vill säga. Så är det inte för alla. Om det inte finns någon där och tar emot, så ger barnet upp. Det barnet kommer så småningom att sluta att tillitsfullt gå över golvet till den som inte tar emot. Det barnet kommer att bli vuxen och aldrig klara av en relation på riktigt - för det gör så ont att bli sviken, glömd och övergiven. Det barnet kommer att vara driven av rädsla, istället för kärlek. ( Se 1 Joh 4:17-19). Inte så konstigt egentligen. 

Här har vi en jätteuppgift i kyrka och församling! Dels att tala om och visa på en Gud som älskar oss först. En Gud som tror på oss, redan från början. I dopet säger vi till barnet: För dig, NN, föddes Jesus, för dig levde han och visade Guds kärlek, för dig dog han på korset, för dig besegrade han döden och uppstod till nytt liv, för dig ber han alltid. Allt detta, NN, därför att han älskar dig och bär dig i sin nåd. NN, jag döper dig i Faderns, Sonens och den heliga Andens namn.                                                                         

Häftigt, eller hur!!?? Vi ska också i kyrka och församling vara en "övningsplats" i tillit. En övningsplats där vi får öva oss att se varandra, gråta med varandra, skratta med varandra. Öva oss i att dela mer, helt enkelt. För det är inte alltid lätt med tillit, tycker jag. Jag har hittat en övningsplats i Kållereds Missionsförsamling. Hoppas du har en övningsplats.                     Michael Johnson har skrivit en låt som heter Ögon som vet. Så här är texten:      

Himlen ligger raklång, räknar dina andetag

och ditt hjärtas sköra slag

Den väntar på att du ska börja resa dig och gå,

mot allt det du alltid hoppats på

 Nästan Gud, men just idag föll du så hårt

och du vet att du är stoft

Nåden söker platser inom dig som du har gömt,

hade glömt 

 Ögon som vet vem du är

som älskar och förstår, som vet vad du bär

I kärlekens blick ska du finna dig en väg

 Himlen står på tå för att få se dig som du är,

det är allt vad den begär

Så göm dig inte längre, vem säger att du inte kan

få vara sann