Brödet är brutet- för att vi ska bli hela...

Jag har den stora förmånen att få fira nattvard varje torsdagsmorgon. Innan arbetsdagen börjat möts människor som arbetar på Överås, andra som kommer cyklandes eller gåendes i kapellet på Överås. Vi kan få börja dagen med att tända ett ljus för någon, hela världen eller vår egen dag. Nej, vi är inga stora skaror, men det är en viktig stund för oss som kommer dit. En stund av delande, närhet, gemenskap som hjälper oss att förstå att ingen av oss är ensam. Vi hör till; varandra och Gud själv. Erbjudandet att får höra till, får vi varje dag, men extra påtagligt blir det när vi samlas kring altaret för att fira nattvard. Där och då kommer vi tillsammans i längtan efter liv, kraft och helhet. Ingen av oss är hel, men vi längtar! Vi längtar efter helhet och behöver Jesus och varandra för att det ska bli helt! Där och då får vi alla erbjudandet om att ta emot Jesus Kristus själv, i bröd och vin. Att fira nattvard är också att ge sig själv till andra- till gemenskapen. Vi kommer från olika håll, från olika sammanhang, men just där och då blir det så påtagligt att vi tillhör varandra. Efter morgonmässan dricker vi en kopp kaffe och är beredda att möta resten av dagen. Du är också välkommen till morgonmässa på Överås. Just nu har vi sommarlov. men välkommen igen den 12 augusti kl.8.30. I höst kommer det också att finnas möjlighet att fira mässa på kvällen; med efterföljande samtal kring livet. Mer om det i höst...

Att bli överhoppad

 

Sommaren är här och det betyder att det är väldigt stilla och lugnt i kyrkan och i kyrkans liv. Jag sitter just nu fylld av tankar på ingenting. Ja, faktiskt tänker jag på ingenting, som någonting, eller egentligen som några. Jag tänker ofta på alla de människor som inte blivit bemötta utan behandlade av andra, som om de vore ingenting. Det sägs vara den allra största kränkningen; att bli överhoppad, bortglömd; som om man inte fanns. Eller var just ingenting. Var finns kyrkan med alla sina aktiviteter och verksamheter, för människor som är ingenting? Som inte syns? Evangelium i Jesus Kristus talar om hur Jesus alltid sökte upp de människorna först. Han gjorde de osynliga människorna synliga, så att de kunde föras samman igen med de redan synliga. De blev synliga och några, genom att  de blev sedda och älskade. (ungefär som Ninni i Mumindalen).  Här kan jag inte vara annat än kritisk mot vår församlingar. Det duger verkligen inte bara med att erbjuda verksamheter i våra lokaler, oavsett om det gäller barn eller unga. Hur ser vi dem som ingen sett? Hur får vi del av det som de som är "ingenting" har att ge? Något måste göras. Jag orkar inte längre se hur vi är så duktiga, kan så mycket, jobbar så bra - men glömmer dem som inte kan eller syns. Nej, vi gör det inte av elakhet. Utan antagligen bara för att vi är så inne i våra "föreningslivstänkande". När ska vi förstå att våra församlingar är något mycket mer än en förening? När ska vi våga vara en rörelse, kyrka, som inte lyfter upp prestation, präktighet och plikt- utan istället med förenade krafter söker upp, delar och lever? Risken är att det blir fler och fler som upplever sig vara ingenting.

Utvald och älskad

Förbereder predikan. Funderar på kallelser och hur ofta vi förknippar Guds kallelse till något vi ska göra. Men i själva verket är kallelsen, en inbjudan till ett liv och ett sammanhang där det första vi får höra är "Du är älskad och utvald. Du är min". Du och jag är viktiga i Guds berättelse, helt enkelt för att vi är dem vi är: älskade av Gud själv och unika. "Följ mig" säger Jesus i morgondagens evangelietext. Jag tänker att följa Jesus blir en livsinställning; där jag får lära känna honom och mig själv mer. Jag får hela tiden höra vem jag är: älskad och utvald. Det får vara grunden i mitt liv. Grunden i mitt liv är inte om jag lyckas eller misslyckas i det jag gör, inte heller är grunden det jag har. Nej, inte ens vad människor säger att jag är- eller inte är, är grunden i livet. "Följ mig" säger Jesus. Det betyder ibland att vi kommer att gå vägar som inte är så bekväma. Det kommer också att innebära att vi måste stanna för att vara hos någon som blivit ensam eller säga ifrån när någon blir orättvist behandlad. Ja, ibland kommer det att innebära att vara obekväm, impopulär och ta ställning. 

Men alltid. Vad som än händer, kommer vi att få höra: "Var inte rädd. Jag har friköpt dig. Jag har kallat dig vid namn. Du är min"(Jesaja 43) Vi är alla Guds utvalda och älskade. 

Jag hoppas jag får ihop min predikan till imorgon. Just nu är det många trådar. Här nedan sjunger Brooklyn Tabernacle Choir "Lead me Lord, I will follow.... You have called me, I will answer.." Välkommen till kyrkan imorgon kl.10.00

Nej, ingen seger!

Nej, det gick inte den här gången heller. Robin Söderling gick till final andra året i rad, i världens svåraste grustävling i tennis, men vann inte.Men han spelade bra, Robin. Riktigt bra i början av andra set. Det var bara det att Nadal spelade ännu bättre. Vilken match! Siffrorna 6-4, 6-2,6-4 låter ju enkelt- men så enkelt var det inte! Möjligen är jag lite partisk... Helgen har varit ledig med besök i Småland, sol och värme och ikväll ett kalas i Vallda. Nu kommer en ny vecka springande emot mig och jag måste på allvar börja med mina postclasses. Och jag måste börja innan Queens och innan Wimbledon...

Ledardagar på Ersta och storseger av Robin!

Har varit två dagar på Ersta på en idédag kring makt, ledarskap och ansvar. Själv bidrog jag med "Ledarskapet i kyrkan- ett underifrån perspektiv med Jesus som exempel". Det var häftigt, berikande och utmanande att få sitta och samtala och lyssna i två dagar kring ett viktigt ämne som vi faktiskt inte pratar så mycket om i kyrkan. Jag hoppas att dessa idédagar mynnar ut i något bra och gott för den nya kyrkan. Igår var det en stor dag då Robin Söderling slog ut världsettan Roger Federer ur Franska Öppna. Själv satt jag på tåget med "Franska öppnas" hemsida och följde varenda boll. När han vann, ropade jag ett "yes" och förvånade människor tittade på mig på tåget. Fick snabbt vända mig och sms till någon som förstod det stora i detta - tack C!! Idag ska jag så smått börja med mina post classes. Ute är det varmt och soligt. Kan man kanske sitta ute och jobba?

Konfahelg

En fantastisk helg i kyrkan! Lördagkväll framfördes "Bibelnytt" med efterföljande konfafest med god mat, lek och trams och god gemenskap. Flitiga festfixare hade dukat och möblerat allt så välkomnande! Samma flitiga människor serverade och diskade och städade efter festen- för att sedan vara på plats på söndagmorgon igen. Fantastiska missionare i Kållered!!! TACK!! Vi anade att kyrkan skulle bli fylld av folk, kanske för mycket folk (hur det nu kan bli för mycket folk på en gtj?) En riggad kamera, lite ljud och en skärm i församlingsvåningen- gjorde plötsligt att fler kunde få plats. Direktsänd konfamässa på storbild visad i lokalen intill- inte så dåligt det heller.

Konfirmationsmässan som var skriven av konfirmanderna själva, var suverän. När konfirmanderna och I och jag tågade ut ur kyrkan kändes, som alltid efter en konfirmation, en smula vemod. Vemod, som i en sång beskrivs som "både glad å ledsen åt en grej, det är vemod om du frågar mej". Och visst är det så. 11 goa ungdomar som lärt mig så mycket, vi delat så mycket och som jag också varit så arg på vid tretiden på natten på läger. Guds välsignelse till er och massor av kramar!

I surrender

Ja, jag har kommit hem från det stora landet. Jag hamnade rätt in i pingsten och predikan. Nu förbereds det för konfimation. Imorgon kväll direktsänds Tvprogrammet, Bibelnytt och "Morgondagens profetiska nyheter" från kyrkan. Det blir förstås också reklaminslag för bla tvättmedlet "via Dolorosa- som tvättar varje synd" och gratisabonnemang och ständig uppkoppling med "Magic 3". Ja, ni fattar ju själva vilka kreativa konfirmander vi har. Vid generalrepetionen bröts kontakten vid syndafallet, men teknikern Jesus ordnade så det blev kontakt igen. Hoppas det går bra i direktsändningen! Efter det blir det fest och lek i församlingsvåningen. På söndag är det konfrimationshögtid. Konfirmanderna har själva skrivit en mässa som vi firar. Högtid. Häftigt. Själv lever jag en del kvar i minnet av gudstjänstfirandet i Brooklyn Tabernacle. Det är inte var dag man firar gudstjänst med flera tusen personer. Jag delar en bön/sång med er här. Den sjungs, förstås, av Brooklyn Tabernacle. Bortse från bilderna. Dom hör inte hit. Sjung och bed, en god överlåtelsebön: "I surrender, I surrender my life, given ii all to you".