Glada baptister och arga lappar...

Tack och lov för baptister! Idag hamnade jag nämligen i knipa. Helgens konfirmandläger på Västkustgården, Lerkil, blev helt plötsligt omöjlig att genomföra. Ett rör var skadat och det fanns inte tillgång till vatten på gården. Beskedet kom kl.14.oo i eftermiddags och vi skulle åka kl 18.30. Hur fixar man en ny lägergård på några timmar? Det visade sig att det gick!  Vallersvik, Frillesås öppnade sina dörrar för oss och vi möttes av glada baptister. En av dem kan ni se på bilden nedan.  Vi är 12 konfirmander och tre ledare. Riktigt roligt. Som det alltid är med läger och konfirmander. Men i köket möttes vi av arga (!) varningslappar, 10 stycken lappar i ett kök... Man blir ju alldeles nojjig och rädd att göra fel. Bäst är ändå lappen som sitter ovanför den förtejpade kontakten. Det går liksom inte att göra mer än på ett sätt. Jag frågar mig vad den baptistiska friheten är här i detta kök? 

Imorgon ska vi prata skapelse, Bibel, måla, pilgrimsvandra och ha det bra- för det har man alltid på konfaläger...

Och om ni undrar så är kl.00.23 och konfirmanderna hörs bara småpratande intill. Är det inte lite oroväckande lugnt? Jag tänker i alla fall sova nu. Imorgon ska jag upp tidigt för att inte göra misstaget att sätta kaffebryggaren och vattenkokaren i samma eluttag...

Frihet och symboler

Maken och jag har varit i Budapest några dagar. Det var varmt, härligt och somrigt ca 28C. Som ni ser av bilden klättrade vi högt upp på Gellert berget. En häftig utsikt ner över alla dessa broar över Donau som förenar Pest och Buda. Vi bodde i Pest, men det var det verkligen inte :)

Uppe på Gellertberget finns frihetsmonumentet (ca 40 m högt) . En häftig staty av en kvinna som står längst ut på kanten av berget och håller i ett jättestort olivblad. Symbolen för frihet och fred. Den restes som en symbol för att nu skulle inga krig finnas mer i Ungern. Den syns över hela staden. Men. 

Den sägs vara hatad av majoriteten av befolkningen. Varför då? Jo, för statyn restes just efter andra världskrigets slut av ryssarna till minne av de soldater som stupade i strider mot tyskarna. En frihetssymbol som inte alls blev någon frihet för folket i Ungern. Istället blev den en symbol för det sovjetiska herraväldet.

Kanske kunde man tänka sig att den kunde bli omtyckt idag- på lite trots- just för att de nu är ett folk i frihet. Men det är svårt att ändra på en symbol. Statyn sattes inte upp av Ungerns befolkning. Den symboliserar inte frihet och kommer aldrig att göra.

Så intressant och spännande är det med våra symboler. SYMBOL, som betyder "föra samman" "förena". Men hur mycket frihet det än symboliseras i frihetsmonumentet, så betyder den inte frihet och fred för befolkningen. För dem är den ett hån och en symbol för förtryck. Det är inte deras frihet som symboliseras.

Det är inte enkelt med symboler... 

Kyrkan - bara för faster Fiffi?

Faster Fiffi är Alfons Åbergs faster. En gång när Alfons fyller år kommer hon hem dagen innan till Alfons och hans pappa. Med sig har hon flera kassar med mat, kakor, godis och ingridienser till tårtor. "Åh så roligt. Åh så mycket att göööra" kluckar faster Fiffi. För faster Fiffi ska ställa till kalas. Hon ordnar styr och ställer. Fast Alfons vill egentligen inte ha något stort kalas. Men faster Fiffi tror att Alfons vill. Kalaset blir ett kaos av skrikande barn, barn som slåss och inte alls den perfekta tillställning som faster Fiffi tänkt. 

Dagen efter ordnar Alfons sitt eget kalas, som han vill ha det. Med kompisarna Millan och Viktor. De sitter och äter tårta under bordet som i en koja, för sig själva i all enkelhet. Utan arrangerade och välmenade lekar och omhändertagande. Nu är det istället så som Alfons ville ha det. 

Faster Fiffi ville så väl men frågade aldrig. Hon trodde att hon hjälpte Alfons men gjorde bara som hon själv ville.

Ibland tänker jag på kyrka och församling som faster Fiffi. Vi ordnar, bjuder in, styr och ställer. Men har vi frågat oss själva och varandra hur vi egentligen vill ha det?

Jag tror att problemet för kyrkorna idag är inte de få människor som faktiskt är emot kyrkan, utan alla dem som inte tycker att kyrkan angår dem eller ens tycker att det är något att bry sig om. När man frågar människor om kyrkan, så är det just det svaret man ofta får: "Den angår mig inte."

Detta borde vi som lever i kyrkan fundera på. Vad är det som gör att kyrka och församling tydligen ger sken av ett "pseudoliv", något som inte berör eller angår, utan av en del människor bara uppfattas som en förening för inbördes beundran?

Nej, det räcker inte för oss i kyrkan att säga emot, för den bilden har de fått någonstans ifrån. Bilden av oss som kan, vet och visserligen välkomnar alla- men ofta på våra villkor. För vi har ju svaret. Vi är bra på att inbjuda människor "kom till oss", medan kyrkans ursprungliga uppgift egentligen är mer att kunna möta människor där de är och inte alltid på våra villkor. 

Kyrka och församling är en viktig del i mitt liv, och jag vet att det är det för många som rör sig i kyrkorna. Just därför känns det så angeläget att hitta vägar att vara kyrka. Inte bara vara en förening med god verksamhet. Att vara kyrka är att leva i ett sammanhang där vi ser alla människor som "vi" och "oss". Det var så Jesus mötte människor; såg dem, helade dem genom att föra in dem i gemenskapen/samhället igen. Alla är "vi". Det är då det blir helt. 

Arbetet med den nya kyrkan har intensifierats med 5 nytillsatta arbetsgrupper och en "teologiverkstad" dvs en slags referensgrupp till de andra. Att försöka forma en kyrka är däremot inget nytt. Uppdraget gavs av Herren Jesus Kristus själv. Det är han som är grunden och centrum i kyrkan. VI alla tillhör honom- "kyriakos" (=Herrens). Det finns inga "dom".Men enkelt är det inte. För att citera min kollega TÄNK SJÄLV "Man kan inte bygga en ny kyrka – men det är nödvändigt." 

Håll i dig, Michael Schumacher...

För några månader sedan skrev jag här om hur sonen G varit och provat gokart. Bilden förställde G sittandes i en gokart för första gången. 

Några av er trodde att bilden föreställde någon annan. Därför kommer nu här en ny bild från i söndags. Här syns det väl att det är G?? 

Sonen har nämligen börjat i gokartskola. Fyra söndagar ska han läsa teori och köra för att sedan få licens att köra. Håll i dig Schumacher!!

G är inte bara intresserad av motor, bilar och F1, utan det är hans liv. Helt passionerad och kan det mesta. Han kan inte tänka sig att bli något annat än formel1 förare och nu har han äntligen fått börja i gokart. 

Men på söndagar? Ja, det ät lite komplicerat när nu både mamma och pappa är pastorer... 

I söndags var det första gången och jag körde ut och lämnade G innan jag själv åkte till gudstjänst. Gokartskolan är i Torslanda- inte nästgårds precis... Bilden har syster H tagit, som var med och peppade. 

Jag vet inte om glädjen, glöden och passionen syns på bilden- men i söndags var han överlycklig. Själv kände jag att det var en helt ny värld som öppnade sig för mig när jag halvtio en söndagsmorgon står på gokartbanan i Torslanda. Jag var nästan den enda mamman- och jag tror, den enda pastorn. Men så var jag ju inte heller kvar hela tiden. Åkte istället och talade över texten om prästen som gick förbi... :=)

Robin och badrumsdörren

US Open pågår för fullt (kolla länken intill) och nu är Robin Söderling i kvartsfinal. Matchen idag blev enkel då Davydenko bröt pga skada i fjärde set. Tyvärr (?) blir det med all sannolikhet Federer i kvartsfinal. Om det inte hade varit för de knasiga matchtiderna kunde jag sett fram emot en härlig match... 

Nu har jag försökt att sitta och lyssna på "On air" direkt från matcherna, men ingen sändning från Söderling- Davydenko. Nej, det var bara amerikanska matcher på hemsidans "on air".

Även om det antagligen blir stopp för Söderling i kvartsfinalen, så avancerar han på världsrankingen och har fortfarande chans att vid årets slut vara bland de 8 bästa i världen. Det betyder slutspel. Häftigt. 

Något annat mycket häftigt är att maken fått dörren på plats i "renoveringsbadrummet". Tyvärr finns där inte golv och det fattas väggar. Men vi har en dörr! Mer om detta en annan dag.

Kärlek ger mod

Mod- att våga fast man inte vågar, är ingen lätt sak. I sången nedan finns bilder på dem som vågat det stora, fastän de sannolikt också var rädda. Här skulle också kunna vara fler bilder på dig, er alla människor som vågar tro på livet, kärleken och det goda. Trots allt. 

Lyssna gärna på Mikael Wiehe. En evangeliets kampsång! 

Öppen, tydlig, vila och växt

I lördags hade vi församlingdag på Överås. En härlig dag med solsken och många samtal kring församlingens identitet. Efter flera års samtal kring församlingens framtid formades år 2005 en vision för församlingen. Den visionen utgår vi ifrån i verksamhetsplaner och allt vi är. Ändå har visionen ibland varit lite svårarbetad, då den är lång och har svårt att sätta sig i "märg och ben" och riktigt bli helt integrerad i oss. Därför har vi nu brutit ner visionen i 4 nyckelord: öppen, tydlig, vila och växt. Dessa fyra ord fördjupade vi oss i under församlingsdagen och samtalade mycket om vad som är just vår identitet. Visonen finns kvar men också förkortad i "Kållereds Missionsförsamling vill vara Öppen och Tydlig, en plats där man kan Vila och Växa" I min utbildning har jag också, tillsammans med några andra, skrivit en "creation story" som berättar om  församlingens historia och vad vår identitet är. I söndags handlade gudstjänsten om det första nyckelordet: "öppen", dvs att vara en församling öppen för alla och hur vi kan öppna oss för varandra. Passande nog var också evngelietexten den när Jesus uppmanar en döv man "öppna dig" (effata). Där Jesus visar hur han hela tiden spränger gränser. I Guds rike finns inga gränser- öppet för alla!

Det känns mycket inspirerande och roligt inför hösten och att fortsätta fördjupa oss i dessa ord- och att vi gör det i alla våra verksamheter.

Igår hade vi första samlingen för konfirmanderna. 13 härliga konfirmander! Hösten är full av möten och aktiviteter. Det är spännande...