Jag har nu inlett min andra arbetsvecka och tempot är förhållandevis lågt. Så här års består pastorsarbetet mycket av planering; planering för kyrkoblad, gudstjänster, församlingsdag, retreater(på mitt arbete på Överås) och många härliga möten med människor som jag inte sett på hela sommaren. Det är också nu jag på allvar börjar fundera på mitt "final project" i min utbildning Dr of Ministry. Uppsatsseminarierna är inte förrän i januari, men i oktober kommer nya litteraturlistor och inskaffande av böcker och läsning och då behöver jag veta vad det är jag ska skriva om. Så här långt, tänker jag mig något kring församlingens identitet och ledarskapet i den församlingen. Vi behöver bort från "föreningkyrkan" med fokus på göra och prestera. Något som jag tror vi behöver fundera på i den nya kyrkan. Bilden här intill får symbolisera hur jag kände mig när jag gick på semester. Det var mycket som skulle klaffa i mina två arbeten och inte minst studierna med två papers inlämningar. Faktum är att jag var tvungen att sitta första lediga veckan och bara skriva, skriva för att hinna färdigt till inlämningen den 2 juli. Dagarna efter var jag alldeles uppvarvad- men hade ju gott om ledig tid sedan, där jag kunde varva ner, slappna av och vila. Då funderade jag också en hel del på hur vi ofta talar om i våra kyrkor om att slappna av, vila och att vi ska veta att vi är älskade för dem vi är. Och så sprang jag omkring som en "skållad råtta" mellan arbeten, GFkommittéer och mest av allt studierna. Då kände jag mig lite som bilden; att det behövdes minst två Ingridar för att hinna. Ja, jag vet att det där är något jag tagit på mig själv och jag klagar inte. Funderar bara på om jag lever så som jag lär? Nej, i höst känner jag att jag måste lära mig att prioritera; "stay cool" och göra rätt saker. En sådan är en ny satsning vi i församlingen vill göra, som främst går ut på att mötas och att det inte är vi som församling som kommer med en färdig verksamhet, utan att något föds i mötet. Spännande... Då handlar det om att ha fokus på att vara närvarande. Till det behövs bara en Ingrid. Hoppas att jag vågar det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar