Jag är helt blåst

Under några dagar har jag arbetat dygnet runt med min post-class assignment i min utbildning. 2 juli var deadline för vårens två ämnen: "the culture dynamics of leadership" samt the "church leader as a public leader". Den första blev en undersökning och redovisning av min församlings kultur; på djupet, i cykler och systematiskt. Det var intressant att se hur mycket folkrörelserna präglat oss. Att ändra en kultur är svårt. Nästan omöjligt. Jag tänker på det inför en ny kyrka- det räcker inte med att vi formulerar ord- när vi har våra rötter i en kultur som vi nästan inte vet om... Den andra uppgiften var att skriva en "public theology" för mig som ledare. Det var roligt och jag tror att den uppgiften gav mig uppslag och tankar inför mitt slutgiltiga project.

Nåväl, nu är det i alla fall inlämnat. Men, jag har fortfarande en häftigt förhöjning av adrenalin. Hur gör man när man kopplar av? Ikväll har jag i alla fall legat en stund i vår hängmatta. Jag var först lite tveksam- för det blåste så. Tänk om jag blåser bort? Maken bedyrade, mycket diplomatiskt, att jag nog vägde tillräckligt mycket för att inte blåsa bort. Tog lite kort med mobilen, när jag låg där och var rastlös. Tittade upp mot den blå himlen- och kom då att tänka på det eskatologiska hoppet som jag skrev om i min uppgift. Hjälp. jag behöver verkligen få andra tankar och avkoppling. Kanske kommer det om några dagar?