Mångfald

Under gårdagen lyckades jag med att vara värdshusvärd, själavårdslärare, ängel, jultomte, studerande och pastor! Men- så slutade dagen på en akutmottagning också...

Under två dagar har det nämligen varit det traditionella julspelet för Kållereds alla förskolebarn. Sex föreställningar. Det var faktiskt sjunde året i rad som jag var med och spelade. Under dessa år har jag tagit mig igenom en hel del olika roller, men har sedan tre år tillbaka fastnat i kombinationen  Värdshusvärd/ängel. Själv tycker jag det är utmärkt att få vara med i början av föreställningen och vara en trött, irriterad och sur gubbe med fullt värdshus, för att sedan komma tillbaka iförd vingar och gloria och komma med glädjebudskap:)

Under den fjärde föreställningen åkte däremot glorian av just innan jag skulle in på "scen". Jag fick komma in utan gloria. En ängel utan gloria? Ja, det gick alldeles utmärkt att framföra bidraget ändå. Bakgrunden till att min gloria föll av just innan jag skulle in på scen kan man ju ha diverse tolkningar av förstås... Men den största anledningen var helt enkelt att glorian inte passade mig, den föll av, för den var inte gjord för mig.

Det är ok. Jag är helst människa- utan gloria.

Efter julspel lämnade jag julklappar på SMUledaravslutning, för att sedan åka till avslutning på själavårdskursen på Överås. 

Många olika roller, men en och samma människa. 

Jag funderar en del på många och mångfald, just nu. Jag läser om nödvändigheten av att församlingen  representerar mångfald; i människor, i olika kulturer, musik m.m Jag läser om hur Jesus hela tiden befinner sig vid gränser, där han rör sig fram och tillbaka; Samarien- Galileen, umgänget med tullindrivare. Hela budskapet om Jesus talar om; hur män från en annan kultur kommer med presenter vid födseln, dem som ingenting var värda (herdarna) fick först besked om det stora, familjen flyr till Egypten, hur Jesus umgås med "fel" folk. Budskapet är tydligt: Jesus kommer för att förena det som var oförenligt: alla människor i en gemenskap!

Om detta kunde skrivas mycket, men visst kan man börja undra varför vi i våra kyrkor och församlingar är så homogena, likatyckande, likasinnande. Var är mångfalden? 

Nej, för oss verkar det till och med vara viktigt att alla tycker likadant, att vi kan enas -i sann demokratisk anda, har ungefär samma intressen, familjer med mamma-pappa-barn. Men så där ser inte vår värld ut??

Skillnaden mellan Guds rikes församling och världen är den att i Guds rikes församling är det omöjliga möjligt! Skillnaden är att i Guds rikes församling kan olika kulturer, åldrar m.m leva i en enhet. Helt enkelt därför att vi har Jesus Kristus. Mångfalden kan leva tillsammans; utan att vara lika, helt enkelt därför att vi samlas kring Jesus Kristus. Jesus kristus, han som gav sitt liv för att vi skulle kunna höra ihop- mitt i mångfalden. När människor ser det- att i Guds rikes församling är det omöjliga möjligt: Se hur de älskar varandra!

Dessvärre är detta sällsynt i Guds församling. För det betyder att vi måste släppa på vår egen makt- och kontrollbehov. Vi måste lämna makt och kontroll till honom som är centrum: Jesus Kristus. Överlåta våra liv till Jesus Kristus och varandra. Till det krävs mod! 

Den hårda debatten och konstiga beslut angående samkönade äktenskap är ytterligare ett tecken på att vi inte alltid vågar. Istället för att våga mångfalden- backar man fattade beslut. Detta för att inte reta upp någon, så att vi alla tycker lika... Men då har man också trampat på någon annan. 

Det verkar som om den Jesus som vandrade omkring för att visa på mångfalden, inte hade haft en chans att bli medlem i våra församlingar....

p.s det gick bra på akutmottagningen. Det var dottern som fick skjutsas in till barnakuten. Men det visade sig vara helt ok. d.s