Hur förändra kyrkan?

Idag är det första skoldagen för många. Plötsligt förändras allt, inte bara för skolbarnen, utan för oss alla. In i rutiner, schema och det mer allvarliga livet igen. Själv stod jag länge och såg min son cykla iväg till skolan imorse. När blev han så lång? När blev han så gammal att han nästan klarar sig själv? Ja, kanske blir jag lite överdrivet dramatisk sådana här dagar, men visst är det en tydlig markering så här när höstterminen börjar; att något nytt börjar. Några timmar senare släntrade dottern iväg, till första dagen i årskurs nio...

Nu sitter jag här och funderar över förändringar i allmänhet, och i kyrkan i synnerhet. Eftersom jag arbetar i kyrkan och är pastor och ledare i kyrkan, så kan jag inte låta bli att fundera över om det verkligen sker några förändringar i kyrkan. Den teologi jag läst och studerat talar om att ett liv med Gud innebär att leva i en ständig process, en överlåtelse till Gud som ständigt förändrar mig till växt och mognad. Om det är vårt mål i livet, var och en, så borde det också märkas i våra liv tillsammans i kyrkan och hur kyrkan förändras och är med och förändrar samhället - och ytterst en hel värld. Jag menar inte att det inte händer fantastiska saker i och med människor i våra församlingar, men en kritisk granskning av vad vi ofta har vårt fokus gör mig nedslagen. Alltför ofta sysslar vi med oss själva och vårt eget - eller hur ska vi annars förklara att så många människor i vårt samhälle fortfarande känner meningslöshet, utanförskap? Att barn och ungdomar i vår verksamhet, kan bli mobbade i skolan, misshandlade i hemmet- utan att vi vet? Eller att vi så sällan vet hur de andra egentligen mår, fastän vi möts flera gånger i veckan till möten och verksamhet?  Gemensam Framtid talar om en ny kyrka som är till för alla och till för livets alla skiften och mående. Men när ska vi förverkliga den? Och hur ska vi förverkliga den, när vi alla bara fortsätter i samma spår?

ett maktspel...

Idag har vi stannat hela dagen vid tal om makt. Själv tycker jag det är mycket spännande. Boken pastorpower, som är en av kursböckerna, talar om makt "over", within, with. Tre olika sätt att använda sin makt, med kopplingar till treeningheten. Makt "ovanifrån" symboliserar Gud faders makt, "inifrån" symboliserar Den heliga Anden och makt "med" symboliserar Jesus. Precis som treenigheten finns i ett ständigt flöde i varandra, så kan också ledarskaps stilen växla. På frågan hur vi använder vår makt; borde svaret bli "Det beror på vilken situation jag är i!". Intressant idag var också samtal kring Michael Focaults maktanalys. han beskriver makt som något dynamiskt som befinner sig i ständig rörelse, byter konstant mening, fokus och uttryck. Makt ingår som en grundläggande komponent i alla relationer. Maktspel som utspelas i alla mänskliga relationer, är inte något som är, utan något som utövas. Vi samtalade också om andra saker kring detta maktsystem Samtal som fick mig att fundera över den nya kyrkan. Särskilt tankar om att ett nytänkande inifrån hos människan måste komma för att ett system ska kunna ändras. Det räcker inte med yttre kontroll, makt i form av nya visioner, nya tänk. Det måste ske ett nytänk inifrån. Ett maktspel också det...

Starka känslor i Oslo

Idag började vår första dag i Oslo. Inget kändes mer naturligt än att starta vår kurs vid Domkyrkan i Oslo. Även om jag sett bilder på TV, är det ju något alldeles annorlunda att vara här på plats. Som ni kan se är det ett stort område utanför kyrkan fullt med blommor, hälsningar, böner, gosedjur m.m Ja, det har blivit en sådan mängd blommor att man fått spärra av en del av gatan, vilket gör att några trafikljus står mitt i blomsterhavet. Det var starkt att gå där i blomsterhavet bland människor. Det råder tystnad, för vad finns det för ord att använda? det var just precis vad vi fick beskrivet av oss. Dagarna efter bombningen i Oslo, var stan fylld av människor, samtidigt som det rådde en stillhet och tystnad. Man blir berörd. Och ledsen. Arg blev jag däremot när vi gick igenom de kvarter där det fortfarande låg glassplitter. Fönstren är krossade, en del fönster buktar kraftigt utåt, och man anar vilka oerhörda krafter som varit i rörelse. Blommorna å ena sidan och glassplitter å andra sidan. Det blir som  det goda mot det onda. Det är naturligtvis ingen slump att det stora blomsterhavet har hamnat precis utanför domkyrkans portar. Det är till kyrkan vi går när det oförklarliga sker, när orden inte räcker till, när vi vill få tröst. Kyrkporten var däremot låst och inte öppnades inte förrän kl.10.00... Vår dag fortsatte sedan med att vi firade nattvard tillsammans och sedan vidtog en dag full av föreläsning, samtal och diskussioner kring "power". Makt är inget ont i sig. Allt beror på hur jag använder makten. Hur använder jag min makt? Genom att tvinga mig på - fysiskt eller psykiskt? makt genom våld? Hur visar sig Guds makt? Ja, mycket tankar satte igång i min värld- framförallt kring ledarskap; pastorns makt.